Angelägna reformer. Y Vid riksdagarna hafva gång efter annan motioner blifvit väckta om lindring i de bördor, som åligga jorden; och med det inflytande, landtmannapartiet torde komma att framdeles under loppet af decennier mer och mer utöfva, är det mer än sannolikt att frågan åter kommer att upptagas. Af denna anledning hafva vi trott en framställning om jordskatterna och deras uppkomst icke böra sakna intresse. Ursprungligen funnos här i landet två slags jordegendomar, odaljorden och kronojorden, af hvilka den sistnämnde var bestämd att fylla platsens behof, men den förra deremot skattfri. Under följande tiders hvälfningar blef förhållandet ombytt; namnet odaljord har försvunnit och öfvergått i skattejord, och en ny jordnatur, frälsejorden, uppkommit. För att ordna jordens beskattning har den blifvit indelad i hemman och mantal, men, i stället att bestämma huru mycket det eller det hemmanet bör i årlig skatt utgifva, har man satt skatterna i persedlar och angifvit det ändamål, hvartill de skolat utgå, samt sålunda fått ihop en hel massa skattetitlar, för hvilka vi nu skola försöka i korthet redogöra. I främsta rummet ställa vi då de egentliga grundskatterna. Genom de oroligheter och ständiga krig, som utmärkte medeltiden i Sverige, blefvo statens ursprungliga inkomster af kronojorden småningom otillräckliga, hvarför gärder gång efter annan lades på odaljorden. : I ändamål att vinna ordniag uti skatteväsendet, lät Gustaf I upprätta jordeböcker, uti hvilka upptecknades alla de gärder, hemmanen dittills erlagt och hvilka sammanslogos till en skatt, kallad hemmanets ständiga ränta, jordeboksränta eller ordinarie räntan. . Under de följande konungarne och särdeles genom kronogodsens försäljning eller bortskänkande uppstodo åter brister i statens inkomster, till hvilkas fyllande tid efter annan utskrefvos nya gärder, som sedan Carl XI:s tid finnas sammanförde under titel af mantalsräntan, eftersom de utgingo efter mantal, men sedermera, till åtskilnad från ordinarie räntan, fått namn af extra ordinarie räntan. De hufvudsakligaste af dessa gärder ha varit: Byggnadshjelpen eller årliga hjelpen, som ursprungligen tyckes hafva bestått uti tillfälliga natura-bidrag till kronans byggnader, men i medlet af sjuttonde seklet öfvergick till en fast årlig ränta. Dagsverkspenningar, hvilka tillkommit i stället för de dagsverken och körslor allmogen af ålder utgjort till kungsgårdar och kungsladugårdar. Landtågsgärden ), hvilken beviljades 1617 till polska kriget, men sedermera blifvit en beständig skatt. Boskapspenningar beviljades särskilda gånger åren 1620—1642, till betalning af rikets gäld och försvarsverkets underhåll, ) Denna var ganska betydlig och utgick i spannmål, smör, kött, oxar, får, talg, gäss, höns, hö, hälm eller, snart sagdt, allt hvad ett hemman kunde producera.