Angelägna reformer.
Y
Vid riksdagarna hafva gång efter annan
motioner blifvit väckta om lindring i de
bördor, som åligga jorden; och med det
inflytande, landtmannapartiet torde komma
att framdeles under loppet af decennier
mer och mer utöfva, är det mer än san-
nolikt att frågan åter kommer att upp-
tagas.
Af denna anledning hafva vi trott en
framställning om jordskatterna och deras
uppkomst icke böra sakna intresse.
Ursprungligen funnos här i landet två
slags jordegendomar, odaljorden och krono-
jorden, af hvilka den sistnämnde var be-
stämd att fylla platsens behof, men den
förra deremot skattfri. Under följande
tiders hvälfningar blef förhållandet om-
bytt; namnet odaljord har försvunnit och
öfvergått i skattejord, och en ny jordnatur,
frälsejorden, uppkommit.
För att ordna jordens beskattning har
den blifvit indelad i hemman och mantal,
men, i stället att bestämma huru mycket
det eller det hemmanet bör i årlig skatt
utgifva, har man satt skatterna i persed-
lar och angifvit det ändamål, hvartill de
skolat utgå, samt sålunda fått ihop en
hel massa skattetitlar, för hvilka vi nu
skola försöka i korthet redogöra.
I främsta rummet ställa vi då de egent-
liga grundskatterna.
Genom de oroligheter och ständiga krig,
som utmärkte medeltiden i Sverige, blefvo
statens ursprungliga inkomster af krono-
jorden småningom otillräckliga, hvarför
gärder gång efter annan lades på odal-
jorden. :
I ändamål att vinna ordniag uti skatte-
väsendet, lät Gustaf I upprätta jordeböc-
ker, uti hvilka upptecknades alla de gär-
der, hemmanen dittills erlagt och hvilka
sammanslogos till en skatt, kallad hemma-
nets ständiga ränta, jordeboksränta eller or-
dinarie räntan. .
Under de följande konungarne och sär-
deles genom kronogodsens försäljning el-
ler bortskänkande uppstodo åter brister
i statens inkomster, till hvilkas fyllande
tid efter annan utskrefvos nya gärder,
som sedan Carl XI:s tid finnas samman-
förde under titel af mantalsräntan, efter-
som de utgingo efter mantal, men seder-
mera, till åtskilnad från ordinarie räntan,
fått namn af extra ordinarie räntan.
De hufvudsakligaste af dessa gärder ha
varit:
Byggnadshjelpen eller årliga hjelpen, som
ursprungligen tyckes hafva bestått uti till-
fälliga natura-bidrag till kronans bygg-
nader, men i medlet af sjuttonde seklet
öfvergick till en fast årlig ränta.
Dagsverkspenningar, hvilka tillkommit i
stället för de dagsverken och körslor all-
mogen af ålder utgjort till kungsgårdar
och kungsladugårdar.
Landtågsgärden ), hvilken beviljades 1617
till polska kriget, men sedermera blifvit
en beständig skatt.
Boskapspenningar beviljades särskilda
gånger åren 1620—1642, till betalning af
rikets gäld och försvarsverkets underhåll,
) Denna var ganska betydlig och utgick i
spannmål, smör, kött, oxar, får, talg, gäss, höns,
hö, hälm eller, snart sagdt, allt hvad ett hemman
kunde producera.