RE Ver Martha blef glad vid detta oväntade återseende och slöt systern hjertligt i sin famn, men en sorglig aning slog Karin med häpnad, och Hon bleknade till den grad, att frå Märia skyndåde? fram att egna henne sind omsorger, i förmodan ått något hastigt illamående : påkommit. Karinj vdna ätt beherrskä sig, hemtade sig dock snart, och man tog plats omkring divansbördet för att hafva trefligt. 7-2 Hvår har du dindoktor i dag, Martha? frågade Rudolf: —-r1 bygden på sjukbesök. Vi skulle blott på en liten stund se hur ni mådde, eftersom vi förgäfves väntat er till oss både länge och väl; men Gud ske lof, hindret var kärt, då det kom i Amelies skepnad. Amelie såg litet förlägen ut vid detta tål, och Karin tog Nenne vid första tillfälle afsides och frågade i ifrigiton: 0: Bästa Amelie, opå grund af gammal vänskap frågar sjag: Hvad bar föranledt din-hitresa nu? och du? får. ej neka mig ett uppriktigt svar. Till en-så-god :vän drager jag icke i betänkande att säga, det denna resa är föranledd af. min önskan att söka befrielse fråm de äktenskapliga bojor, som blifvit mig -alltför tunga. ; — Qeh orsaken är väl icke Rosalie? — Nej, för ingen del. Goda tant, tro ej detta! Ni gör då Rosalie mycket orätt. Hon