RE Ver
Martha blef glad vid detta oväntade åter-
seende och slöt systern hjertligt i sin famn,
men en sorglig aning slog Karin med häp-
nad, och Hon bleknade till den grad, att
frå Märia skyndåde? fram att egna henne
sind omsorger, i förmodan ått något ha-
stigt illamående : påkommit. Karinj vdna
ätt beherrskä sig, hemtade sig dock snart,
och man tog plats omkring divansbördet
för att hafva trefligt.
7-2 Hvår har du dindoktor i dag, Martha?
frågade Rudolf:
—-r1 bygden på sjukbesök. Vi skulle
blott på en liten stund se hur ni mådde,
eftersom vi förgäfves väntat er till oss både
länge och väl; men Gud ske lof, hindret
var kärt, då det kom i Amelies skepnad.
Amelie såg litet förlägen ut vid detta tål,
och Karin tog Nenne vid första tillfälle
afsides och frågade i ifrigiton:
0: Bästa Amelie, opå grund af gammal
vänskap frågar sjag: Hvad bar föranledt
din-hitresa nu? och du? får. ej neka mig
ett uppriktigt svar.
Till en-så-god :vän drager jag icke i
betänkande att säga, det denna resa är
- föranledd af. min önskan att söka befrielse
fråm de äktenskapliga bojor, som blifvit mig
-alltför tunga. ;
— Qeh orsaken är väl icke Rosalie?
— Nej, för ingen del. Goda tant, tro ej
detta! Ni gör då Rosalie mycket orätt. Hon