Uti Aftonbladet lästes på julaftonen en
artikel undertecknad af kapten Julius Man-
kell, innefattande en replik i anledning af
det skarpa utfall, som kort förut varit syn-
ligt i Stockholms-Posten törande hr Mankells
medarbetareskap, såsom sekreterare, i komi-
tån för rust- och rothållnings-besvärets
ordnande. Man fick tillika den upplysnin-
gen att denna artikel förekommit i Afton-
bladet på den grund, att rum för densamma
hade vägrats i Stockholms-Posten.
Hos hvar och en som genomläser repliken
måste underrättelsen om en sådan vägran
från Stockholms-Postens sida med skäl
väcka förvåning. Repliken innehåller nem-
ligen hufvudsakligt intet annat än en upp-
lysning, den Stockholms-Postens artikel
borde framkalla rörande just det sakförhål-
lande, som Stockholms-Posten tagit till upp-
slag för sitt anfall, och som enligt det enk-
laste afseende på regeln: audiatur et altera
pars, Stockholms-Posten med någon känsla
för rättvisa bordt anse för sig lika angelä-
get att ej låtsa ignorera, som cen dylik rätt-
visa är påkallad för svarande parten i en
rättegång, der stämningen blifvit kungjord
genom tryck. De få reflexioner som här-
utöfver förekomma i hr Mankells skrift rö-
rande ensidigheten i HStockholms-Postens
uppfattning äro icke heller af sådan art,
att de antagligen eller med något fog kun-
de gifva skäl till en vägran, hvartill
icke heller replikens längd gaf någon an-
ledning. Vi ha ansett denna anmärkning