Uti Aftonbladet lästes på julaftonen en artikel undertecknad af kapten Julius Mankell, innefattande en replik i anledning af det skarpa utfall, som kort förut varit synligt i Stockholms-Posten törande hr Mankells medarbetareskap, såsom sekreterare, i komitån för rustoch rothållnings-besvärets ordnande. Man fick tillika den upplysningen att denna artikel förekommit i Aftonbladet på den grund, att rum för densamma hade vägrats i Stockholms-Posten. Hos hvar och en som genomläser repliken måste underrättelsen om en sådan vägran från Stockholms-Postens sida med skäl väcka förvåning. Repliken innehåller nemligen hufvudsakligt intet annat än en upplysning, den Stockholms-Postens artikel borde framkalla rörande just det sakförhållande, som Stockholms-Posten tagit till uppslag för sitt anfall, och som enligt det enklaste afseende på regeln: audiatur et altera pars, Stockholms-Posten med någon känsla för rättvisa bordt anse för sig lika angeläget att ej låtsa ignorera, som cen dylik rättvisa är påkallad för svarande parten i en rättegång, der stämningen blifvit kungjord genom tryck. De få reflexioner som härutöfver förekomma i hr Mankells skrift rörande ensidigheten i HStockholms-Postens uppfattning äro icke heller af sådan art, att de antagligen eller med något fog kunde gifva skäl till en vägran, hvartill icke heller replikens längd gaf någon anledning. Vi ha ansett denna anmärkning