titlarne mer adlighet i allo, ehuru adlig börd ännu visserligen har betydelse och bereder inflytande genom framstående befattningar vid hofvet och armån samt inom embetsverken. Hvar och en vet hurusom sagda titlar och adelsskapet i och för sig icke förmå meddela sina innehafvare något värde, eller huru de kunna undvaras och försmås, der personligt värde förefinnes. Äfven titeln herre Var en gång, som. bekant är, så förnämlig att den, likasom riddarevärdigheten eller i och genom denna, kunde ifrågakomma för allenast de mest framstående män inom riket. Och riddarevärdigheten och ordnarne sedan! Mottagandet eller icke-undanbedjandet eller eftersträfvandet af dem måste numera härledas antingen från en fåfänga, som just sålunda erkänner sin egen ovärdighet, eller från ett beroende, som ej vågar stöta sig med höga eller högsta vederbörande, eller från en i vårt tycke oriktig undfallenhet eller anspråkslöshet, der vetenskapsmän 0. s. v. låta sig sjelfva eller lärdomen och den verkliga förtjensten nedsättas genom jemförelse med bristen på båda, eller tillåta sig betecknäs med ett simpelt riddartecken, under det att börden eller rangen och rikedomen få hafva helt andra anspråk. Vi komma just nu ihåg ett yttrande om7en tilldelad orden, det vi en gång — och det är mycket länge sedan dess — hörde af en gammal öfverstlöjtnant: Ja, det är ingen utmärkelse att erhålla den, men det är likasom en klick att vara den utan. Sedan -dess hafva ordenstecknen blifvit än allmänligare och än mera nedsjunkit till embetseller anciennitets-tecken eller till personliga ynnestbevis.