-— 340 — hel liten historia för att ni skall förstå det grannlaga fall, i hvilket jag begär ert råd. — Var god fortsätt, jag lyssnar med nöje och uppmärksamhet, men kan dock icke en hvaruti jag skulle kunna råda framÖr . . . — Min bror — vill ni säga. Ni skall snart inse det... — För några år tillbaka förde mig händelsen tillsammans med en ung flicka af lika ovanlig skönhet, som sällsynta naturanlag, fastän hon var af låg härkomst och hennes första barndom förflutit bland obildade mexniskor. Vid omkring fjorton å femton års ålder blef denna flicka upptagen som fosterdotter i en rik och aktningsvärd familj. Hennes uppfostran började nu, och ett ljust förstånd och snabb uppfattning ersatte snart den förlorade tiden. Tre år sednmare var hon en blomstrande ung dam, som kunde försvara sin plats i hvilken galong som helst, och den förening af skönmhet, grace och blygsamhet, som företedde sig i hela hennes väsende, var lika sällsynt som tjusande. Hon blef beundrad hvarhelst hon visade sig, men tycktes vara otillgänglig för det smicker, som slösades på henne. I den : familj, der hon blifvit upptagen, funnos tvenne söner. Leendet dog vid dessa ord bort på Rudolfs läppar, och han lyssnade uppmärksammare.