-— 340 —
hel liten historia för att ni skall förstå det
grannlaga fall, i hvilket jag begär ert råd.
— Var god fortsätt, jag lyssnar med nöje
och uppmärksamhet, men kan dock icke
en hvaruti jag skulle kunna råda fram-
Ör . . .
— Min bror — vill ni säga. Ni skall
snart inse det...
— För några år tillbaka förde mig hän-
delsen tillsammans med en ung flicka af
lika ovanlig skönhet, som sällsynta natur-
anlag, fastän hon var af låg härkomst och
hennes första barndom förflutit bland obil-
dade mexniskor. Vid omkring fjorton å
femton års ålder blef denna flicka upptagen
som fosterdotter i en rik och aktningsvärd
familj. Hennes uppfostran började nu, och
ett ljust förstånd och snabb uppfattning er-
satte snart den förlorade tiden. Tre år
sednmare var hon en blomstrande ung dam,
som kunde försvara sin plats i hvilken ga-
long som helst, och den förening af skönm-
het, grace och blygsamhet, som företedde
sig i hela hennes väsende, var lika säll-
synt som tjusande. Hon blef beundrad
hvarhelst hon visade sig, men tycktes vara
otillgänglig för det smicker, som slösades
på henne.
I den : familj, der hon blifvit upptagen,
funnos tvenne söner.
Leendet dog vid dessa ord bort på Rudolfs
läppar, och han lyssnade uppmärksammare.