Inkonseqvens i titulaturen inom kamrarno. Det var i full öfverensstämmelse med tidens anda och lynne, som man inom riksdagens kamrar ville inskränka titulaturen till ordet herre. Bibehållandet af grefveoch friherre-titlarne blef deremot en inkonseqvens, den man borde vara angelägen om att godtgöra eller utplåna. För det första vill det synas oss, att om grefveoch friherre-titlarne skulle bibehållas, så borde väl äfven den adlighet, som icke är greflig eller friherrlig, vara fullt lika berättigad till något särskildt betecknande, t. ex. medelst titeln adlig herre. Men för det andra och hufvudsakligen vilja vi tycka, att icke alls några titlar eller tilltal, som tyda på börd eller allenast kunglig nådegåfva, borde få förekomma inom en församling, der väl ändå ingen numera torde kunna opåtaldt kallas eller betecknas såsom vanbörding, eller der ett antal läkare, rektorer 0. s. Vv. måste anses till sina, på grund af studier och långa års sträfvanden, eröfrade titlar hafva ej mindre rätt, än de, som födts till eller fått sina. Grefveoch friherretitlarnes begagnande inom kamrarne vill med ett ord vara ett hån mot den jemnlikhet och jemnbördighet, det upphäfvande af stånd och klasser, som af det nya representationsskicket skulle betecknas. Må derför den numera oförargliga och intetsägande titeln herre ensam och uteslutande blifva gällande för alla utan undantag. Icke säga vi detta i den meningen, som skulle vi tillerkänna grefveoch friherre