Inkonseqvens i titulaturen
inom kamrarno.
Det var i full öfverensstämmelse med
tidens anda och lynne, som man inom
riksdagens kamrar ville inskränka titula-
turen till ordet herre. Bibehållandet af
grefve- och friherre-titlarne blef deremot
en inkonseqvens, den man borde vara
angelägen om att godtgöra eller utplåna.
För det första vill det synas oss, att om
grefve- och friherre-titlarne skulle bibe-
hållas, så borde väl äfven den adlighet,
som icke är greflig eller friherrlig, vara
fullt lika berättigad till något särskildt
betecknande, t. ex. medelst titeln adlig
herre. Men för det andra och hufvud-
sakligen vilja vi tycka, att icke alls några
titlar eller tilltal, som tyda på börd eller
allenast kunglig nådegåfva, borde få före-
komma inom en församling, der väl ändå
ingen numera torde kunna opåtaldt kallas
eller betecknas såsom vanbörding, eller
der ett antal läkare, rektorer 0. s. Vv. må-
ste anses till sina, på grund af studier
och långa års sträfvanden, eröfrade titlar
hafva ej mindre rätt, än de, som födts
till eller fått sina. Grefve- och friherre-
titlarnes begagnande inom kamrarne vill
med ett ord vara ett hån mot den jemn-
likhet och jemnbördighet, det upphäfvande
af stånd och klasser, som af det nya re-
presentationsskicket skulle betecknas. Må
derför den numera oförargliga och intet-
sägande titeln herre ensam och uteslu-
tande blifva gällande för alla utan un-
dantag.
Icke säga vi detta i den meningen, som
skulle vi tillerkänna grefve- och friherre-