— 0, Wilnerl; Du har då tänkt på allt,
och jag som irodde .. .
— Att jag tänkt på ingenting, kanske
icke ens på dig, Amelie? Kunde du så miss-
känna mig och så illa uttyda min långa
tystnad? Detta är kränkande, men kanske
natur!iet af ett älskande, vekt. och allting
fruktånde qvinnohjerta; och det: är. nu för-
låtet, derför att du sitter vid min sida och
med mig vill drömma om en lecnde framtid.
Vagnen rullade framåt i okej tad fart, och
friska hästar stodo färdiga vid Hlvarje om-
byte. Då ungefär: halfva Vägen -var- till-
ryggalagd, stannade vagnen frå: aför ett litet
täckt landthus.
— Nu kan det vara tid attistaga någon
förfrisksing och värma oss litet, såde Wil-
her glädtigt, i det han öppnade vagnsdör-
ren och förde Amelie in ichu-ots sal, ett
af både Fus och eldbrasa. upp: st rum, der
ett inbjudande thebord väntad: de resande.
Amelie blef förtjust af denra angenäma
öfverraskning, men då hon rf:astade sin
pelskappa, förskräcktes hon örversden:ele-
ganta. maskeradkostym, som bom glömt att
hon ännu bar. Hon drog kapyan förlägen
åter omkring sig och var nära) att äfven
påtaga beduinen för att dölja sin hufvud-
bonad. Hon föreföll sig sjelf com:en verk-
lig äfventyrerska och rodnade af blygsel.