-— Dig Hir vill ni uppställa en jemförelse mellan en sådan öch en nyss utslågen ros? — Den som har upplefvat mest, har lefvat längst. — Åter en bitter sanning, som dock icke kan hafva något gemensamt med er. Damen teg... Hvem kan hon vara? tänkte riddaren, i det hans blick sökte att genomtränga masken. Denna blick generade förmodligen damen, ty hon reste sig från sin plats och var just i begrepp att lemna löfsalen. — Dröj ett ögonblick — ni kan ännu icke vara: uthvilad. — Nej, men jag kan söka en annan plats. — Har jag då varit nog olycklig att misshaga er? — Er forskande blick: generar mig ..;. — Ni bör ej undra öfver den. Ni har på det lifigaste väckt min nyfikerhet, för att icke säga något som vore närmare sanningen, men hvilket jag icke vågar affruktan att denna behagliga dröm skall upphöra och ni lika mystiskt försvinna, som vore ni en verklig drömbild . . . Var barmHertig och säg mig, bedrager mig min aning eller har jag icke sett och känt er förr, icke endast i drömmen, utan äfver i verkligheten? — Det är möjligt, men hvarför forska derefter? På en maskerad lefver man för