-— Dig
Hir vill ni uppställa en jemförelse mellan
en sådan öch en nyss utslågen ros?
— Den som har upplefvat mest, har lef-
vat längst.
— Åter en bitter sanning, som dock icke
kan hafva något gemensamt med er.
Damen teg...
Hvem kan hon vara? tänkte riddaren,
i det hans blick sökte att genomtränga
masken. Denna blick generade förmodligen
damen, ty hon reste sig från sin plats och
var just i begrepp att lemna löfsalen.
— Dröj ett ögonblick — ni kan ännu
icke vara: uthvilad.
— Nej, men jag kan söka en annan plats.
— Har jag då varit nog olycklig att
misshaga er?
— Er forskande blick: generar mig ..;.
— Ni bör ej undra öfver den. Ni har
på det lifigaste väckt min nyfikerhet, för
att icke säga något som vore närmare san-
ningen, men hvilket jag icke vågar affruk-
tan att denna behagliga dröm skall upp-
höra och ni lika mystiskt försvinna, som
vore ni en verklig drömbild . . . Var barm-
Hertig och säg mig, bedrager mig min aning
eller har jag icke sett och känt er förr,
icke endast i drömmen, utan äfver i verk-
ligheten?
— Det är möjligt, men hvarför forska
derefter? På en maskerad lefver man för