hvad hon dock nödvändigt ville ha min hjelp
till var några horniserade ättiklar, brocher,
kedjor och medaljonger, af guttaperka från
Kuntze komp:s magasin, Drottn nggatan 52,
der guttaperka finnes i alla former, utom
dem af mat. Slutligen hade hon — den älsk-
liga Elin — äfven tänkt på gamle magistern,
och i J. W. Molins magasin, Westerlånggatan
40, köpt åt honom ett bastant paraply.
Vi hade allt litet mer småsaker, för hvilka
vi äfven behöfde din hjelp, käre Arthur —
sade tant — men det här är kanske nog för
i afton, Jag ser att magistern nu slutat skala
äpplena,
— För himlens skull, bästa tant, lägg ej större
börda på mina svaga skuldror — jag dignar
redan.
— Jay skrif nu snällt och låt oss få roligt
julafton, så...
— Så? Hvad menar Elin?
— Så skall äfven du få en julklapp.
— Af mig också, sade Amelie och såg på
mig med en sådan blick, att jag aldrig förr
funnit nenhe så förtjusande.
— Äfvenaf mig — tillade tant; — du blir
hos 9ss naturligtvis.
— Äfven af tant? — stammade jag som
en skolpojke och såg än på henne, än på flic-
korna.
— Ja, du skall få välja — svarade tant
Agneta och såg obeskrifligt menande ut. Blin
skrattade, men Amelie böjde sig ned. Då hon
åter såg upp, rodnade hon som en ros.
— Tack, tant! -— sade jag gladt — Då mig
tillåtes att välja, kommer det att gå mång-
dubbelt lättare att skrifva julklappsdeviserna.
Farväl, tant, God natt Elin. — Go-od-na-att,
Amelie!
Om det intresserar er, kan ni måhända nå-
gon dag i nästa januari uti tidningarnes an-
nonsafdelning uppleta huru mitt val utfallit.