Stockholms-Fosten mot Framtiden. cOch detta skulle utgöra balancen i Europa?! Kapten Puff. Någonting riktigt hemskt och fasaväckande har, om man får tro StockholmsPosten för den 11 d:s, nyligen tilldragit sig inom vår periodiska litteratur. Alla goda sambällsmedlemmar må vara på sin vakt, ty på visst håll förehafvas ohyggliga stämplingar mot den bestående ordningen. Våra läsare känna Framtiden, tidskrift för fosterländsk odling, utgifven af d:r Carl von Bergen på hr L. J. Hiertas förlag. Nåväl! Det är i debna mycket spridda tidskrift det oerhörda gått af stapeln. En anonym författare — man har gissat på hr X, hr Y, hr Z, m. fl. — en modern OCatilina, efter hvad StockholmsPosten försäkrar osg, har i sjunde häftet af Framtiden offentliggjort några politiska betraktelser angående demokratien i Sverige. Det är nogsamt bekant, att blotta ordet demokrati utöfvar ungefär samma inflytande på en viss tidning, afsedd för frisinnad och sjelfständig behandling af offentliga angelägenheter, som ett rödt skynke på en viss behornad fyrbening! Annu mindre kan samma tidning lida att någon djerfves tala ett ord till förmån för demokratien i Sverige. Ett exempel borde statueras, så mycket hellre som tillfället var gynsamt att slå ej blott två, utan tre flugor i en smäll: den politiske författaren, den misshagliga och derför genom hvarjehanda småaktigt käbbel trakasserade tidskriften samt — Aftonbladet. Lifvad af dessa rena intentioner, griper sig Stockholms-Postens författare an med uppgiften att måla den onde på väggen, för att sedan piska honom. Bilden blir naturligtvis så afskräckande som möjligt. Såsom ett kuriosum och på samma gång ett litet bidrag. till vår värde samtidas karakteristik, anteckna vi härvid följande: Samme författare, mot hvilkens förment samhällsvådliga läror. Stockholms-Posten nu med all makt ringer i stormklockan, var för några veckor sedan föremål för en formlig hyllning i Stockholms-Postens spalter. När uppsatsen om den nya representationen och regeringen blef synlig i femte häftet .f Framtiden, bugade sig recensenten i Stuckholms-Posten till jorden för den okände tidskriftsförfattarens sunda åsigter, gansade omdöme, tankestyrka, skarpsinnighet, förträffliga framställningssätt o. 8 v. Nu deremot, sedan talet blef om demokratien i Sverige, tyckes Stockholms-Posten anse alla dessa sällsynta egenskaper såsom plötsligt bortblåsta. Aftonbladet; som åtnöjt sig med att helt enkelt beteckna de ifrågavårande tidskriftsuppsatserna såsom märkliga och som lyckönskat Framtiden till desg började deltagande i den politiska debatten, tages för denna bifallsyttring i strängaste upptuktelse af Stockholms-Posten. På egen hand företager sig tidningen derefter att konstruera hvad den benämner Framtidens samhällsteori — ett dystert nattstycke, upplyst af flammande eldslågor. Öppen protest mot den närvarande maktfördelningen i det svenska samhället, beniwjadt predikande af revolutionen, tyst!