Qvinnan såsom orgelist. eHvad förmultnadt är skall ramla! En panisk förskräckelse för qvinnans befarade intrång på det förut endast för männen upplåtna området tyckes nästan alldeles hafva förblindat det parti, som fortfarande helst skulle se henne som första, andra eller tredje domestiken inom familjen, och hvilket parti går lika långt i öfverdrift åt sitt håll, som å andra sidan de, hvilka äro färdiga att efter ett ryktbart föredöme ropa: Inga herrar! Inga herrar!4 Åtminstone kan en insänd artikel i Nya Dagligt Allehanda den 11 dennes rörande qvinnans olämplighet såsom orgelist gifva stöd för antagandet om qvinnoskräck hos försvararne af mannens uteslutande privilegium. Att spela orgel öfverstiger qgvinnans krafter, heter det; och dock kan det icke gerna vara Insändaren obekant att qvinnor till stor belåtenhet fylla sin plats vid orgeln; och tillåter man sig betvifla att det, relativt taget, finnes särdeles många manliga -orgelister, särdeles i landsorten, som förmå täfla med dessa rivaler hvad sångens styrka och välljud beträffar; eller är måhända det vanligaste slaget af klockare med sina oöfvade röster att föredraga framför en qvinnas stämma, om den också icke kan sänka sig så djupt som till — en icke alltid ren bas? Men, smaken är så olika! Hvad dernäst vidkommer orgelns stämning och mindre reparationer derå, så vågar man djerft påstå att en gvinlig orgelist, likaväl som en manlig, både kan och skall fullgöra äfven denna skyldighet, och troligtvis finnes ingen församling som skulle gifva henne dispens från någon af hennes förbindelser. Om också hittills ingen qvinna sysselsatt sig med pianostämning, så är väl den omständigheten ej ett afgjordt skäl för att hon ej skulle kunna göra det, och vid musikaliska akademien kan Insändaren dessutom få upplysning om att qvinnor verkligen visat skicklighet i denna konst samt att just i dessa dagar en gqvinna hoppas få högsta betyget i — pianostämning! Man bör göra sig väl underrättad, innan man yttrar sig så positivt. Fordrades vid orgelistexamen att äfven kunna spela fiol, hvilket icke numera är händelsen, kan man ej inse något hinder för en qvinna att lära sig det och man har ingen anledning att antaga det vederbörande skulle hafva någon konsideration till hennes förmån, om det hörde till examen. Att hon; till och med med utmärkt skicklighet, förmår behandla detta instrument har Insändaren lätt att öfvertyga sig om vid konservatorium, ifall han vill låtsa glömska af en fru Norman m. 1. andra. Insändaren är i sanning ganska naiv, då han frågar huru det skulle taga sig uti om en qvinna bure prestens kappa och handbok eller Xspatserade upp på predikstolen med kungörelserna. Derpå svaras att det väl till en början skulle taga sig litet ovanligt ut och måhända komma mången man att mot vanan, af intresse, förstås, besöka kyrkan, men innan kort tyckte han säkert att det toge sig ganska bra ut och att denna adjutants-befattning alldeles icke är sämre än att assistera herr pastorn med både tyngre och tröttsammare uppassning i hans hem, ty det kan vil icke vara meningen att qvinnan inom hus bör verkställa något som i Guds hus vore henne ovärdigt eller Rinse RER 4 H-—LÖ LL I ROR EE-— AE KR