EBramatiska teatern.
Det är i en norsk bygd. Lifvet har fiu-
tit stilla fram der. Kammarherren Bratts-
berg, som eger bruk och skogar, har varit
den ansedde aristokraten; landtbrukaren Lun-
destad, som utom sin lilla gård eger myc-
ken bondslughet, har styrt kommunens an-
gelägenheter och varit ortens riksdagsman.
Det har varit mycket beqvämt för allmogen.
Deras båda ledare ha varit frisinnade, men
bara frisinnade för sin egen räkning, gom
Lundestad säger.
Nya elementer komma in.
Först hr Monsen, Han har börjat med
bränvinshandel, så har han ropat in osäkra
fordringar och obarmhertigt drifvit in dem,
haft skandaler med sitt tjenstefolk, drifvit
sin hustru till sinnessvaghet, blifvit en stor
landtbrukare, som spekulerar i skogsegen-
domar och trävaror, som narrar hela verl-
den — utom kammarherren — att skrifva
borgen, som bringar hela orten i en vefya
af vigilans, som är rå, och i hvars hus fö-
tes ett ogudaktigt lefverne af vilda gäster.
Men kammarherrens robless, om än gan-
ska passiv, och Lunde,stads maktbegär hålla
det gamla systemes uppe. Den ene ute-
stänger Monsen från sitt hus, den andre
hindrar honom TYrån att taga del i kom-
munalstyrelse:q.
Då faller öfver bygden en öfvorrättssak-
förare, Stonsgaard — Stensgård, om man
vill spura en bokstaf. — Han har varit en
dagdrifvare och slarf i alla sina dagar, som
stadent, under det han läste på sin juridiska
examen, och i utlandet. Han företager sig
Just ingenting här på den norska landtbyg-
den heller, annat än ett par visiter hos
kammarherrer. Brattsbergs — der han icke
lir mottagem, och många besök hos Mon-
sen, hvarost han i stället finner varma be-
Wadrare.
Norska grundlagens årsdag den 17 maj
fras med en fest, i hvilken hela orten del-
tager, Dess onda tunga, f. d. possessio-
naten och mecenaten Daniel Heire, den qvic-
kaste och elakaste baktalare hela Norge