Det är från 1700-talet den moderna upp-
fattningen af universiteternas ändamål för-
gkrifver sig. Det var då regeringarne kastade
sina ögon: på universiteterna, finnande dessa
lämpliga att procreera dugliga tjenstemanna-
ämnen. Emellertid hade vi häri Sverige der-
förinnan stora administrativa förmågor, visst
ide underlägsna våra dagars. Man får väl
dock antaga att de lägre gradernas män nu
för tiden äro i allmänhet mera upplysta i för-
hållande till sin tids bildning.
Kandidaterna till statens embeten skola
Jäsa mycket, alldeles för mycket. Så får
t. ex. en militär lof att studera en hel mängd
saker, från och med astronomien ända ned till
hofslageriet. Denna mångläsning gör att man
icke hinner sätta sig in i något riktigt; uni-
versitets-studierna bli elementarstudier, till
och med professorerna nedtryckas genom att
oupphörligen välta samma Sisyphus-sten upp
och ned. Stora vetenskapsmän ha likväl upp-
trädt, men detta har skett trots universitets-
inrättningen icke genom densamma.
Den sannt vetenskapliga metoden saknas
nästan helt och hållet vid våra dagars uni-
versitets-studier. - Hvad följden? Jo, det
praktiska lifvet fordrar åtskilliga modifikatio-
ner uti hvad studenten läst och hans kunska-
per äro efter några år antiqverade. Sedan
står honom föga åter.
Men ej nog med statens ohelsosamma in-
flytande på studiernas omfång, äfven inne-
hållet bestämmes i alltför stor grad af staten.
Vetenskapen måste ackomodera sig efter vissa
för henne främmande konsiderationer. Lära-
ren vill ej gerna göra studenten fiendtlig mot
gällande institutioner, som han sedan skall
tjena. Huru annars förklara att t. ex. vår
gamla ståndsrepresentation så länge på filo-
sofiska grunder försvarats vid universiteterna?
Och äfven då vetenskapen gått framåt, spe-
kulerar- öfver nya, ej fullt konstaterade rön,
måste läraren vid sin undervisning hålla sig
till gamla, alldeles -gifna fakta, af fruktan för
att släppa ut i lifvet unga män, som icke
hunnit lära sig allt hvad man fordrar af dem,
emedan de egnat sig för mycket åt något
visst och som derjemte äro behäftade med —
nya tideer. Derför befinna gig många exa-
minerade gökande till statsembeten i veten-
skapligt hänseende 50 år efter sin tid.
För att komma till en bättre sakernas ställ-
Wing ansåg tal. att större ensidighet i stu-
dierna borde uppmuntras. Atthagenomträngt
en vetenskap bör vara nog för att nå doktors-
graden. Och vidare bör fakultetsmdelnmingen
upphäfvas. Tal. uttalade såsom sin öfverty-
gelse (hvilken han likväl ieke hoppades att
mången delade) att det äfven för staten måste
vara vida fördelaktigare att såsom tjenstemän
använda : sådana personer, hvilka egnat sig åt
någon speciel vetenskap och studerat denna i
grund, än att låta sina angeläge hake skötas
af halfbildada inuvhafvare af Ful ständighets-
skeletter som,just.derför att de icke -studerat
hågot i böttenyn:ej heller tillegiat sig dehna
sanna filosofiska metod, som lärer en hvar att
törska, att skilja mellan det sanna och det
falska, samt derför förlänar honom förmåga
att bättre än andra sätta sig in i de göromål,
som äro förenade med den befattning han kan
komma att bekläda.