Det är från 1700-talet den moderna uppfattningen af universiteternas ändamål förgkrifver sig. Det var då regeringarne kastade sina ögon: på universiteterna, finnande dessa lämpliga att procreera dugliga tjenstemannaämnen. Emellertid hade vi häri Sverige derförinnan stora administrativa förmågor, visst ide underlägsna våra dagars. Man får väl dock antaga att de lägre gradernas män nu för tiden äro i allmänhet mera upplysta i förhållande till sin tids bildning. Kandidaterna till statens embeten skola Jäsa mycket, alldeles för mycket. Så får t. ex. en militär lof att studera en hel mängd saker, från och med astronomien ända ned till hofslageriet. Denna mångläsning gör att man icke hinner sätta sig in i något riktigt; universitets-studierna bli elementarstudier, till och med professorerna nedtryckas genom att oupphörligen välta samma Sisyphus-sten upp och ned. Stora vetenskapsmän ha likväl uppträdt, men detta har skett trots universitetsinrättningen icke genom densamma. Den sannt vetenskapliga metoden saknas nästan helt och hållet vid våra dagars universitets-studier. Hvad följden? Jo, det praktiska lifvet fordrar åtskilliga modifikationer uti hvad studenten läst och hans kunskaper äro efter några år antiqverade. Sedan står honom föga åter. Men ej nog med statens ohelsosamma inflytande på studiernas omfång, äfven innehållet bestämmes i alltför stor grad af staten. Vetenskapen måste ackomodera sig efter vissa för henne främmande konsiderationer. Läraren vill ej gerna göra studenten fiendtlig mot gällande institutioner, som han sedan skall tjena. Huru annars förklara att t. ex. vår gamla ståndsrepresentation så länge på filosofiska grunder försvarats vid universiteterna? Och äfven då vetenskapen gått framåt, spekuleraröfver nya, ej fullt konstaterade rön, måste läraren vid sin undervisning hålla sig till gamla, alldeles -gifna fakta, af fruktan för att släppa ut i lifvet unga män, som icke hunnit lära sig allt hvad man fordrar af dem, emedan de egnat sig för mycket åt något visst och som derjemte äro behäftade med — nya tideer. Derför befinna gig många examinerade gökande till statsembeten i vetenskapligt hänseende 50 år efter sin tid. För att komma till en bättre sakernas ställWing ansåg tal. att större ensidighet i studierna borde uppmuntras. Atthagenomträngt en vetenskap bör vara nog för att nå doktorsgraden. Och vidare bör fakultetsmdelnmingen upphäfvas. Tal. uttalade såsom sin öfvertygelse (hvilken han likväl ieke hoppades att mången delade) att det äfven för staten måste vara vida fördelaktigare att såsom tjenstemän använda : sådana personer, hvilka egnat sig åt någon speciel vetenskap och studerat denna i grund, än att låta sina angeläge hake skötas af halfbildada inuvhafvare af Ful ständighetsskeletter som,just.derför att de icke -studerat hågot i böttenyn:ej heller tillegiat sig dehna sanna filosofiska metod, som lärer en hvar att törska, att skilja mellan det sanna och det falska, samt derför förlänar honom förmåga att bättre än andra sätta sig in i de göromål, som äro förenade med den befattning han kan komma att bekläda.