Från koneiliet i Rom. I Sitcle
skrifver Oscar Commettant: De i Rom för-
amlade biskoparne ha ganska trefligt om da-
garna, om man fär tro tidningen Nazione, re-
geringens organ och en mycket förståndig tid-
ning, något som kan sägas om regeringsbladen
öfverallt och alltid. Nazione meddelar oss att
biskoparne, under afvaktan på det ögonblick
då den Helige Ande (Saint-Esprit) nedstiger
bland konciliets medlemmar, äro i tur bjudna
på middagar hos kardinalerna, som lefva furst-
ligt och ha de bästa kök i hela Ttalien. Ny-
ligen befann sig msgr Coussoau, biskop i An-
goulme, i en monsignores matsal. Han var
ensam fransman bland ett talrikt sällskap af
kyrkliga dignitärer från nästan alla delar af
jordklotet. Man satte sig till bords och de
r ansigtena uttryckte denna karakteristiska
belåtenhet, som man ser hos folk med god
aptit, de må vara biskopar eller simpla lek-
män.
Hvilket är ort stift?
mande prelat i munter ton den franska pro-
laten.
Jag, svarade megr Cousseau, är biskop
i Angoultme.
Angoulme, känner det inte.
Nå, biskop i la Charente då, om ni tycker
bättre om det.
Känner inte till det heller... finns det
någon här, som känner till det?
Ingen svarade. Några ögonblick förflöto.
Men, återtog msgr Cousseau med en ma-
liciös min, alla skola förstå mig när jag sä-
ger: Jag är biskop i Cognac.
Cognac! Cognac! repeterade biskoparna i
kör... Hvarför sade ni inte det straxt? ...
det är ett herrligt biskopsstift!
Så lyder den historiett, som Nazione berät-
tar och jag har ing.nting att til
hvad skall väl le Saint-Esprit
inte är Pesprit de Cognac?
mn original, till Nerikes Allehanda in-
sändt:
7. Jag får härmed budet anhålla hos H. Herr
BruksFörvaltaren. på R—rs Bruk. at kunna
få ut min Clockare Lön som jag är Skyldig
Skomakar Ander P—son för arbete så anhäl-
les att han får bekoma detta, det är !a Tunna
Råg om Snälla Bruksförvaltaren ville vara så
Ordentlig och Eemna honom detta Medel för
min Räkuing. Mannen är i Stora behofver
härom, och äfven med fult alvar tillstår jag
att han det med Säkerhet får bekomma som
försäkras
af G—bo bruk den 26 Nowember 1869
0arl Rn
Sångare härstäds
En prest på landet hade för vana att
aldrig iakttaga några skiljetecken, då han lä-
ste, utan allting blef en enda stor mening.
Hackade någon vid husförhören eller annars
i hans närvaro på innanläsningen, så hördes
straxt hans gamla vanliga uppmaning: Staf-
val En dag, då han inför årets nattvards-
ungdom skulle göra bön, hände det sig icke
bättre, än att han kom af sig på Fader vår.
En skälmaktig pojke bland hans lärjungar
hviskade då till sin granne: säg åt honom
att han stafvar! Dessa ord yttrades något
för hårdt, så att äfven presten hörde dem,
hvilket hade den påföljd, att denne åter kom
på trafven och utbrast med filosofiskt lugn
Det behöfs icke, ty riket är Ditt och mag-
ten 0. 8. Vv.
En svart prins. I England hafva på
sista tiden så många vinglare, som hafva fir-
gadt blod i sina ädror, uppträdt såsom indi-
ska prinsar och så ofta bedragit lättrogna af-
färsmän, att det gör en ordentligt godt att en
gång få höra talas om en verklig svart prins.
En sådan tjenstgör för närvarande såsom vak-
tare i Wombwells menageri i Dundee och är
— icke blott efter sitt eget påstående, utan
äfven enligt Sterns, en af de abyssiniska fån-
garna, vittnesbörd — Bauba Workey, en af
den abyssiniske konung Theodors söner.
Tio vansinniga innebrända. In
Ohio-tidning berättar: Vi hafva mottagit under-
rättelse om att Licknigs provinsbospital har brun-
nit och att tio vansinniga dervid blefvo inne-
brända. De voro inlåsta i sina celler och elden
spred sig med sådan hastighet, att all räddning
var omöjlig. Toligt sednare underrättelser, märk-
tes elden omkring kl. 2 på natten. Inga stegar
funnos att tillgå, lika litet som tillräckligt an-
tal ämbar. Endast 25 eller 30 personer voro
närvarande vid olyckan, och dessa fingo bevittna
huru de tio instängda dårarna bokstafligen stek-
tes, uten möjlighet till räddning. Då elden
upptäcktes, hade den redan fattat i taken under
de rum, der dessa olyckliga voro, och det var
omöjligt att på något sätt komman till dem.
Deras egna försök att undkomma genom de för-
gallrede fönsterna voro vilda och ursinniga så-
som vilda djurs. Det sålunda prisgifna rummet
beboddes af de vildaste bland de dårar, som
voro intagna på hospitalet. Elden uppkom från
den hospitalets värmeledning tillhörande eld-
staden.