kan instämma i den absoluta nykterhetsifverns yrkanden på förbud mot all förtäring af starka drycker. Det iär många tecken som antyda, att den mera moderata opinionen i England och Skotland är böjd för att följa det exempel från Sverige, hvarom här är fråga, tillägger Göteborgs Handelstidning. Sådan herre, sådan — jungfru. Göteborgs-postens glade vecko-krönikör berättar följande anekdot: ) Vid den redan mycket gouterade och renommerade fisksumpen i Pustervikskanalen inträffade en af de första dagarne, att en liten besk iftig jungfru, som till ett enormt pris tillhandlat sig några magnifika torskar, då hon från båten skulle klifva upp på kajen, till sin stora förskräckelse säg en af torskarne med ett enda slag af sin väldiga stjert kasta locket af torgkorgen, derefter kry som en aborre störta sig bums i kanalen — och försvinna, — Jesses!t min fisk, tag vara på min fisk: utropade honi första. häpenheten, men då hon af de omkringståendes hånande gapskratt insåg att hon begärt det omöjliga, rätade hon på sig, kastade en triumferande blick på sina vedersakare och utbrast i Cförnäm ton, vändande sig till sumpens egare: Hör nu han, tag hit en ny torsk, det gör ändå ingenting, för herrskapet så att det gör ingenting hvad de kostar, bara fisken iä riktigt lefvandel Tel mattre. tel valt! hvilkot iär, öfversatt: Sådan herre, sådan — jungfru. Svenskt arbetsfolk i Tyskland. En svensk, stadd på resa i norra Tyskland, ger ett mycket oförmånligt vitsord åt det arbetsfolk, som från södra delarne af Sverigo öfverreser till Tyskland för att der taga tjenst, när de ej kunna finna sysselsättning hemma. Han skrifver till Norrköpings Tidningar: Folket i Hannover är i allmänhet viälbergadt och står sig godt. Sparsamhet och arbetsamhet äro dess valspråk. Undantag härifrån utgör dock den egentliga tjenande klassen, som mot ganska hög aflöning oftast förrättar sina sysslor trögt och slarfvigt. Derför inkallas arbetsfolk från Sverige, hvilket berömmes för dess arbetsamhet och för den lätthet, hvarmed det lär sig tyska språket. Beklagligtvis plägar detta förhållande ej räcka länge, ty så snart svensken varit en tid på ett ställe, så fordrar han högre lön, hvilket äfven ofta nog beviljas; men i stället för att genom fortsatt godt uppförande visa sig vird denna löneförhöjning, försjunker han icke sällan i lättja och — superi, så mycket lättare som den den herrliga svenska nationaldrycken, bränvinet, vinner allt flere och flere anhängare i Tyskland. .