först åtta sekler efter Muhameds tid. Arabernva funno kaffet vara en angenäm dry som lifvade sinnet, hvarför de med det ersatte det förbjudna vinet och kallade det kawah, som betyder vin och hvaraf europeerna fått namnet kaffe, De muhamedanska lärda kommo derpå i tvist om dryckens laglighet. Kaffet ej sömngifvande, utan tvärtom; men de arabiska teologerna sysselsatte sig med namnet, ej med saken. Till sist segrade den billiga och angenäma drycken, och i nära fyra århundraden har kaffet varit en ortodox och vidt utbredd dryck i Arabien. Omkring medlet af 15:de århundradet infördes kaffet från Arabien till Egypten och spreds derifrån öfver det öfriga turkiska riket. En turkisk köpman, vid namn Edwards, förde det första kaffet till England år 1650 eller 1652, och samma år tillagade hans grekiska tjenare den första kopp kaffe i England. Vid samma tid infördes det i Frankrike och spred sig snabbt vidare. Om symaskiner. Berättigade klagomål ha förts öfver det skadliga i att sy med symaskiner, på grund af de ständiga skakningar, för hvilka kroppen är utsatt. Detta missförhållande har nu afhjelpts. Man har nemligen konstruerat ett urverk, hvilket, genom att dragas upp hvar tredje timme, kan hålla maskinen i gång. Dessa maskiner, cftor Wheeler et Wilsons system med urverk, siljas redan nu i England för 160 rdr sv. st. men komma antagligen svart att bli billigare, (Arbetaren). Skräck-seen ombord på ett kuMs-fartyg. En notis från San Francisco, daterad den 9 november, meddelar att Tahiti bomulls-bolaget för omkring 6 månader sedan sände barkskeppet Margaret Cander, kapten Blackett, till Gilbert-öarne för att hemta en laddning kulis (inbyggare i Hindostan af lägsta folk-klassen). Kaptenen lyckades få omkring 300; under återresan gjorde dessa myteri, dödade kaptenon och två officerare samt kar gade på ett förfärligt sätt deras kroppar. Styrmannen lyckades komma undan till skeppsrummet. Der satte han en krutkagge under storluckan, och sedan han skaffat sig en lunta, ropade han på kulis, hvilka genast skockade sig kring luck-öppningen. Han antände då först luntan och sedan krutkaggens innehåll, med den verkan att nästan alla ombord varande dödades. Resten hoppade öfver bord eller föll offer för styrmannen och de qvarlefvande af besättningen. Fartyget fördes sedan till Tahiti. — Sednare notiser lemna mera detaljerado underrättelser. Uppträdet inträffade, då fartygetlåg i lä om Byron-ön, en af Sällskads-öarne, med omkring 300 kanak-kulis ombord, hvilka vid tillfället alla voro på däck, mottagande gåfvor m, m. Plötsligt och innan kaptenen, officerarne eller någon af fartygets besättning hunnit. sätta sig till motvärn, öfverföllos! de af kanakerna, och kaptenen, två passagerare och fem af besättningen dödades ögonblickligen. Efter en förtviflad strid lyckades förste officeraren och de qvarvarande af besättningen att komma ned under däck, der de snart besegrades af kulis. Matroserna voro illa beväpnade och kunde endast göra föga motstånd mot de ursinniga kulis. En rådplägning hölls, och man kom öfverens om att göra en förtviflad ansträngning för att rädda sina lif genom att spränga det öfre däcket i luften. ln qvantitet krut framskaffades och plaserades tätt under den del af däcket, der kanakerna hade samlats. Fn lunta lades ut, och sedan de öfvervunna och instängda hade aflägsnat sig så långt som möjligt från minan, antändes luntan af förste officeren; en förfärlig explosion följde, som skakade fartyget i dess fogningar och sprängde däcket i spillror. Så snart röken hade skingrats, skyndade de raske sjömännen upp på däck och funno att kulis antingen hade slungats öfver bord eller hoppat i vattnet, der de i stora skaror simmade åt land. I Amerika lär en målare ha målat en dörr, som blef så förvånande lik marmor, att den sjönk, då man lade den i vatten. En af rätta sorten. En qvinna, som inför domstolen skulle underskrifva en fullmakt, tillfrågades af domaren, huruvida hon af sin man tvingats till denna handling. Han tvinga mig?h Nej, into ett tjog sådana som han! Em fru sade härom dagen till en flicka, att det vore bittre att hon kastade sig i Norrström än gifte sig, Det skulle jag göra, blef svaret, om jag trodde attjag skulle finna en man på botten. En äkta skådespelare, menar Figaro, måste vara vid teatern i trettio år: tio år för att göra skulder, tio år för att betala dem och tio år för att samla något åt sig. Ett negerknep. En handlande i en amerikansk stad hade två butiker, en för manufaks turvaror och en för fisk. Den första förestod han sjelf, den andra deremot förestods af en bokhållare. En dag fann han i manufakturaffirens kassa en falsk fem-dollars-sedel. För att bli af med den, vidtalade han en gammal neger att bortvexla densamma, för hvilket besvär han skulle erhålla. 1 dollar. Det dröjde ej linge förrän negern kom tillbaka och lemnade 4 dollars, hvilka köpmannen mottog utan att göra negern några frågor. Men då han om qvällen räknade in fiskbutikens kassa, upptäckte han deri en falsk sedel å 5 dollars och visade den för bokhållaren, som tillfrågades, om han erinrade sig hvem som lemnat sedeln. — Jo, svarade bokhållaren, jag fick den af er egen neger; jag tyckte nog att sedeln ej var riktig, men då negern aflade en dyr ed på att han fått sedeln af er personligen, vexlade jag den utan betiänkanda.