först åtta sekler efter Muhameds tid. Ara-
bernva funno kaffet vara en angenäm dry
som lifvade sinnet, hvarför de med det er-
satte det förbjudna vinet och kallade det
kawah, som betyder vin och hvaraf europe-
erna fått namnet kaffe,
De muhamedanska lärda kommo derpå i
tvist om dryckens laglighet. Kaffet ej
sömngifvande, utan tvärtom; men de arabiska
teologerna sysselsatte sig med namnet, ej med
saken. Till sist segrade den billiga och an-
genäma drycken, och i nära fyra århundraden
har kaffet varit en ortodox och vidt utbredd
dryck i Arabien. Omkring medlet af 15:de
århundradet infördes kaffet från Arabien till
Egypten och spreds derifrån öfver det öfriga
turkiska riket. En turkisk köpman, vid namn
Edwards, förde det första kaffet till England
år 1650 eller 1652, och samma år tillagade
hans grekiska tjenare den första kopp kaffe i
England. Vid samma tid infördes det i Frank-
rike och spred sig snabbt vidare.
Om symaskiner. Berättigade klago-
mål ha förts öfver det skadliga i att sy med
symaskiner, på grund af de ständiga skak-
ningar, för hvilka kroppen är utsatt. Detta
missförhållande har nu afhjelpts. Man har
nemligen konstruerat ett urverk, hvilket, ge-
nom att dragas upp hvar tredje timme, kan
hålla maskinen i gång. Dessa maskiner, cftor
Wheeler et Wilsons system med urverk, sil-
jas redan nu i England för 160 rdr sv. st.
men komma antagligen svart att bli billigare,
(Arbetaren).
Skräck-seen ombord på ett ku-
Ms-fartyg. En notis från San Francisco,
daterad den 9 november, meddelar att Tahiti
bomulls-bolaget för omkring 6 månader sedan
sände barkskeppet Margaret Cander, kapten
Blackett, till Gilbert-öarne för att hemta en
laddning kulis (inbyggare i Hindostan af lägsta
folk-klassen). Kaptenen lyckades få omkring
300; under återresan gjorde dessa myteri, dö-
dade kaptenon och två officerare samt kar
gade på ett förfärligt sätt deras kroppar.
Styrmannen lyckades komma undan till skepps-
rummet. Der satte han en krutkagge under
storluckan, och sedan han skaffat sig en lunta,
ropade han på kulis, hvilka genast skockade
sig kring luck-öppningen. Han antände då
först luntan och sedan krutkaggens innehåll,
med den verkan att nästan alla ombord va-
rande dödades. Resten hoppade öfver bord
eller föll offer för styrmannen och de qvar-
lefvande af besättningen. Fartyget fördes sedan
till Tahiti. — Sednare notiser lemna mera detal-
jerado underrättelser. Uppträdet inträffade, då
fartygetlåg i lä om Byron-ön, en af Sällskads-öar-
ne, med omkring 300 kanak-kulis ombord, hvilka
vid tillfället alla voro på däck, mottagande gåfvor
m, m. Plötsligt och innan kaptenen, office-
rarne eller någon af fartygets besättning hunnit.
sätta sig till motvärn, öfverföllos! de af ka-
nakerna, och kaptenen, två passagerare och
fem af besättningen dödades ögonblickligen.
Efter en förtviflad strid lyckades förste offi-
ceraren och de qvarvarande af besättningen
att komma ned under däck, der de snart be-
segrades af kulis. Matroserna voro illa be-
väpnade och kunde endast göra föga mot-
stånd mot de ursinniga kulis. En rådpläg-
ning hölls, och man kom öfverens om att göra
en förtviflad ansträngning för att rädda sina
lif genom att spränga det öfre däcket i luf-
ten. ln qvantitet krut framskaffades och pla-
serades tätt under den del af däcket, der ka-
nakerna hade samlats. Fn lunta lades ut, och
sedan de öfvervunna och instängda hade af-
lägsnat sig så långt som möjligt från minan,
antändes luntan af förste officeren; en förfär-
lig explosion följde, som skakade fartyget i
dess fogningar och sprängde däcket i spillror.
Så snart röken hade skingrats, skyndade de
raske sjömännen upp på däck och funno att
kulis antingen hade slungats öfver bord eller
hoppat i vattnet, der de i stora skaror sim-
made åt land.
I Amerika lär en målare ha målat en
dörr, som blef så förvånande lik marmor, att
den sjönk, då man lade den i vatten.
En af rätta sorten. En qvinna, som
inför domstolen skulle underskrifva en full-
makt, tillfrågades af domaren, huruvida hon
af sin man tvingats till denna handling.
Han tvinga mig?h Nej, into ett tjog sådana
som han!
Em fru sade härom dagen till en flicka, att
det vore bittre att hon kastade sig i Norrström
än gifte sig, Det skulle jag göra, blef svaret,
om jag trodde attjag skulle finna en man på
botten.
En äkta skådespelare, menar Fi-
garo, måste vara vid teatern i trettio år: tio
år för att göra skulder, tio år för att betala dem
och tio år för att samla något åt sig.
Ett negerknep. En handlande i en ame-
rikansk stad hade två butiker, en för manufaks
turvaror och en för fisk. Den första förestod
han sjelf, den andra deremot förestods af en
bokhållare. En dag fann han i manufakturaffi-
rens kassa en falsk fem-dollars-sedel. För att
bli af med den, vidtalade han en gammal neger
att bortvexla densamma, för hvilket besvär han
skulle erhålla. 1 dollar. Det dröjde ej linge
förrän negern kom tillbaka och lemnade 4 dol-
lars, hvilka köpmannen mottog utan att göra
negern några frågor. Men då han om qvällen
räknade in fiskbutikens kassa, upptäckte han
deri en falsk sedel å 5 dollars och visade den
för bokhållaren, som tillfrågades, om han erin-
rade sig hvem som lemnat sedeln. — Jo, sva-
rade bokhållaren, jag fick den af er egen neger;
jag tyckte nog att sedeln ej var riktig, men då
negern aflade en dyr ed på att han fått sedeln
af er personligen, vexlade jag den utan betiän-
kanda.