Den nyliberala contralåfdolningen har sändt till alla riksdagsmän och åtskilliga andra personer i riket en skrifvelse, ätföljd af partiets tryckta program. I denna skrifFVelse bemöter centralafdelningen de oförtjenta utfall, som blifvit gjorda mot den. Plats har blifvit begärd i detta blad för cirkuläret, och vi tro oss icke göra våra läsare mot, då vi gå denna afdelningens önskan till mötes. Vi förutskicka en anmärkning: de nyliberala skildras i Dagligt Allehanda ochStockholms-Posten såsom ett ytterst obetydligt, endast ringaktning värdt kotteri så länge sällskapet icke gör någonting; men så fort det rörer på sig aldrig så litet, t. ex. utfärdar denna försvarsoch förklaringsskrift, så råka ändock de båda nämnda bladen ut för en extas af vrede och förskräckelse. Den berörda skrifvelsen lyder så: Inom alla länder, der ett verkligt politiskt lif finnes och der således politiska nisningsstrider ej kuna undvikas, är det tyvärr en ingalunda sällsynt företeelse, att de motsatta partierna beskylla hvarandra . för. de svåraste överdrifter och de orimligaste påståenden, i Andämil att vilseleda allmänheten samt derigenom vinna ett, om äfven tillfälligt, öfvertag öfver sina motståndare. Äfven de nyliberala hafva ej kunnat undgå att röna samma öde. De, som i vårt land äro fiender till framåtskridandet, hafva mot dem begagnat den gamla krigslisten, som olyckligtvis ännu ej synes vara utsliten, att i de mörkaste färger utmåla deras sträfvanden och framställa dem såsom ledande till: samhällets upplösning och allmän omstörtning. Itt enkelt genomläsande af det nyliberala fosranmat torde vara tillräckligt att vederlägga dessa osannfärdiga och vilseledande påståenden. Då detta program likväl, oaktadt alla för dess spridande gjorda bemödanden, möjligtvis ännu ej kommit i edra händer, öfversändes härmed ett exemplar af detsamma. Ni skall deraf till en början finna, att de nyliberala, långt ifrån att, såsom man cj sällan beskyller dem, på en gång vilja genomföra alla enligt deras åsigt behöfliga samhällsreformer, tvärtom uttryckligen förklara, att de blott efter hand hoppas vinna målet. Men de inse, att de olika momenterna af samhälJets utveckling sinsemellan måste stå i ett organiskt samband, om de ej skola komma i strid med, i stället för att stödja hvarandra. Det är derför dessa momenter i ett program blifvit sammanförde; och möjligtvis är det detta sammanförande, som ingifvit oro hos mången, som kanhända eljest gerna skulle haffFa skänkt sitt bifall åt hvarje punkt för sig. Vidare skall ni finna, att de nyliberala iafseende på statsförfattningen blott önska genomföra sannot konstitutionela grundsatser. De anse, att regeringen ieke skall utgöra en motvigt mot eller en hämsko för folkets vilja, btan allenast en verkställare deraf, fastän intet hindrar, att den såsom sådan kan vara stärk. De önska en parlamentarisk styrelse, vis. ministrar med verklig ansvarighet inför en riksdag, som representerar folkets alla klasser, samt icke derifrån utesluta flertalet obemedlade, hvilkas intressen så väl behöfva bevakas, då kunskapen och förmögenheten på så många andra sätt kunna göra sig gällande. Dö inse ganska väl, att en motvigt möjligen kan vara behöflig mot en folkförsamlings förIhastade beslut; men denna motvigt skall ligga inom representationen, och icke utom denamma, hvarför äfven de önska en första kammare, dock ej så sammansatt, att den måste bli fientligt sinnad mot framåtskridandet. Genomläser ni de särskilda reformfordringärne i afseende på statsförfattningen, skall ni snart varseblifva, att bland dem knappast finnes en enda, som ej blifvit tillämpad i brödraläinderna, i Danmark under 20 och i Norge under, 55 års tid, utan att derigenom i dessa länder några omstörtningar kunnat spörja I Danmark finnes ingen census för v och valbarhet till andra kammaren. I Norge eger i det hänseendet blott den inskränkning VM, att man måste vara sjelfegande (i derna till egendom af visst värde) eller i viss tidsdrafyslarrenderat jord; mensder utses äfven första kammaren för tre år af. den andra; hvarjemte konungen blott hvilket af de nyliberala ej fra SAG