I fråga om ordnandet af renhållningen å
gator och gårdar inom hufvudstaden bifölls
hvad beredningsutskottet hemställt d. v. s.
de för ärendets förberedande behandling till-
satta särskilda komiterades förslag ogillades.
Härefter föredrogs frågan om pension åt
förste stadsläkaren doktor Carlson, och en
liflig diskussion uppstod.
Göderäldirektören Berlin, som högeligen
prisade hr Carlsons förtjenster och nit samt
räknade ut att han tjenat staden i 33 å
34 år, fann den af beredningsutskottet fö-
reslagna pensionen, 4,000 rdr, för liten och
yrkade att beloppet måtte, i likhet med
hvad medicinalrådet Wistrand i afgifven
reservation hemställt, bestämmas till 5,000
rdr.
Men häremot uppträdde löjtnant Weber;
han ville ej tillerkänna hr OC. någon pen-
sion alls. Granskande den af hr OC. sjelf
uppgjorda långa meritförteckningen, hado
han funnit att hr C. haft god tid till att
sköta en hel mängd olikartade uppdrag,
hvilket bevisade att hans tid icke synner-
ligen tagits i anspråk af den bofattning,
för hvars utöfvande han begärde pension.
Tal. ogillade mycket att hr C. framhållit
såsom en förtjenst det han under alla ko-
leraepidemier varit i ansträngande verksam-
het. Sådant vore hvarje läkares pligt, öf-
ver hvars fullgörande ingen hade att be-
römma sig. Under de sednare åren hade
hr C. visserligen varit mycket upptagen
för stadens räkning, men under dessa år
hade han också åtnjutit hederlig betalning.
Angående vidsträcktheten af hans göromål
såsom stadsläkare derförinnan kunde man
göra sig ett begrepp endast deraf att han
samtidigt kunnat sköta ett medicinalråds-
embete; och tal. hemställde till ht Berlin
huruvida ett sådant embete vore att anse
såsom en sinckur. Faran af att hr C. skulle
behålla sin befattning och begära tjenstle-
dighet vore ej så stor; ty i sådant fall
finge han afstå en fjerdedel af lönen jemte
arfvodet eller tillsammans 3,250 rdr, med
hvilket belopp vikariens besvär kundo i vär
sendtlig mån ersättas. Angående hr C:s
meritförteckning fillde tal. det skarpa ytt-
randet att han funnit den motbjudande, och
att det äfven var honom motbjudande att
tala om densamma.
Justitierådet Nauman ville se saken ur
synpunkten af stadens eget vilförstådda in-
tresse; men fast han det gjorde, kunde han
ej annat än tillstyrka hr C:s hugnande med
en pension af 5,000 rår. Tal. förmenade
att skickliga sökande till första stadsläka-
retjensten skulle komma att saknas, om ve-
tenskapsmin, som förnöta sina bästa krafter
i stadens tjenst, icke kunna motse em sorgfri
ålderdom.
Af samma mening var ock expeditions-
sekreteraren Smerling.
Smeden Hagerman instämde i do åsigtor
hr Weber uttalat. Han crinrade om den
bland folket allmänt rådande oviljan öfver
det system som nu följes, enligt hvilket
tjenstemän skola öfverhopas med alla möj-
liga företrädesrättigheter.
Sedan hr Wistrand förordat bifall till sim
reservation, uppträdde bankdirektören Wal-
lenberg och förordade utskottets förslag, un-
der förmiilan att han ansåg det rätta ligga
mellan ytterligheterna. Rektor Staaf gjorde
detsamma. Kapten Nerman, som ironiskt
kallade hr C:s begäran om 5,800 rdr (så
mycket har han verkligen fordrat) ovanligt
blygsam, riktade uppmärksamheten på en
ny för frågans bedömande vigtig faktor.
Han frågade om hr OC. kan anses vara i min-
dre goda ekonomiska omständigheter, och
svarade sjelf härpå ett obetingadt nej. lmel-
lertid tyckte han, att 3,750 rdr eller det
belopp, som skulle tillkomma hr OC. om han
behåller tjenston och en vikarie förordnas,
borde beviljas honom i pension. Hr L. J.
Hierta framhöll vigten af att sökandens be-
hof af understöd blefve utrönt. Hr Behrling
ansåg den ef utskottet föreslagna summan,
4,000 rdr, limpligast. Genom votering af-
gjordes ärendet så att utskottets mening
segrade med 63 röster mot 18, hvilka sed-
nare voro för rent afslag å ansökningen.
WESIROSSSFTERD AT TG TS OSS SS TSARENS SNS EO ENT SE