för helig . . . Ett glas på saken! Jo, herr
grefven, som icke egentligen hör till orten,
har kanhända icke hört något glunkas om
hur behändigt den der häradshöfding Ste-
gen kom ned i Stalpet just för att låta
brör sin, som, ta mig tunnor tusan, var rakt
ruinerad, ärfva.
— Nej, jag har ingenting hört.
— Hm, det: hviskades ett och annat
om — om att man sett majorn vid Stal-
pet samnia afton, som olyckan skedde, för-
stås . .. Att han förut Varit oense med
brodren för något gammalt och — för f—n
— att han icke kunde hjelpa, det folk kör
på trasiga broar och störtar i fallet, det be-
grips — helst då man får ärfva en stor för-
mögenhet, som i annat fåll väl aldrig tillfallit
brodren, ty ryktet förmäler att den var äm-
nad. och til och med redan testamerterad
åt en fosterson — ja, just till vår unge
doktor Wilner . .. Testamentet var icke
bevittnadt, förstås -- hm, hm! Han är na-
turligtvis naturlig son till den döde; men
de döda kunna icke försvara de lefvandes
rätt. Pojken har slagit sig väl ut ändå,
f-n vet hur; men majoren har väl bjelpt
honom litet för skam skull och frun för ro
skull, och nu vilja de hafva honom till man
åt fula Maitha . .
— Jo, jag tackar, jag! Biter han på den
kroken, så hafva de min själ icke fiskat
illa, fastän de fiskat i grumligt vatten.