Lektor Elmblads föreläs-
ning den 24 november.
Som bekaut, förtgår i Vetenskapsakademi-
ens stora hörsal hvarjö ousdagsafton en serie
föreläsvingar till förmån för barnen eft:r ön
nyligea sfiiden förijjenstw gymnasiiläraret.
Till följe af det vackra och välgörande ändaå-
målet, det man vill ech måste: behjerta och
vörda, och hvilket naturligtvis kastar :tt åter-
sken äfven öfver dem, som så oegennytuigt
och kamratlikt elisr menniskovänligt tjöra
detsamma, kan en kritik öfver sjelfva före
läsningarna synas oOgrannlaga, åtminstone å
vida deu ej kan blifva berömmnde: ardra
sidan tords det dock icke vara otillstärdi.t
att, just för det vackra ändamålets skull, göra
vedsrbörande uppmärk:amme på ett eller an-
nat, som eljest kunde mowverka sagda ända-
mål, hvilket vi, just derför att det är så vac-
kert, icke heller vilja så mis.brukadt för an-
dra och mizåre ädla syften.
Till i onsdags -afton bade lektor Elmblad
utlofvat en föreläsning om Sanningens och
frihetens betydelse, enligt mensklighetens stör-
ste pedagog. Ref. hade till en början sin
plats något för adägse för att kunra tydligt
oppfatta hr Elmblads ord, men kunde ej höra
annat, än att hr BE. icledde sitt föredrag med
en ursäkt iör att han icke hunnit bereda sig.
Detta vill förefalla nog oväntadt, alldenstund
dessa föreläsningar fortgått sedan förra hälf-
ten af oktober och turen de föreläsande emel-
lan var angifven redan i dea första annonsen.
Nog at: föreläsningen artade sig snart till
en predikan af eti vissi slag, med behöriga
utfall-mos tidens tviffel 0c2 otro, mot filosofi
och förvaftsvisset, tarke- och religionsfrihet.
Afvon den stackars pålfven, som dock borde
få anses vara nöjaktigt sträng mot tiden, des3
förruft och frihetssträfvanden, fick i förbigå-
ende några slängar. Om sammanhang och
bevisning i ea predikan af sådant slag kunde
naturligtviz ej blifva någon fråga. Man be:
visar: med det, som just skulle bevisas, och
låter sedan en mängd itid och otid uppre-
pade språk eller fraser blifva sin egen be-
kräftelse inför- dem, hvilka på förhand äro