ska de allmänna grunderna och sedan utgå-
ende från dessa, leda sig tillbaka till förr
okända resultater. Denna metod ha vi att
tacka för allt framåtskridande, och tal. ville
pröfva, om universiteterna i våra dagar verkli-
gen genom sin undervisning i önskvärd grad
befrämja praktiskt gagneliga resultater såväl
i vetenskapligt afseende som i afseende på ide
yttre lefnadsförhållandena.
Utom dessa allmänna synpunkter, ur hvilka
talaren ämnade behandla sitt ämne, ville han ;
nu, mera i förbigående, fästa uppmärksamhet
vid ett annat äfven vigtigt moment, som ej
kan förbigås, när man vill undersöka i hvad
mån universiteterna för närvarande motsvara
sin bestämmelse, nemligen frågan om vetan-
dets spridning. Det är nemligen icke nog att
drifva en vetenskap, eller vetenskaperna i all- ;
mänhet, framåt, de måste äfven utbredas i
alit vidare kretsar. En blick på den närva-
rande tidens förhållanden visar huru med un-:
dervisningen i detta afseende förhåller sig.
Vid sidan af en stark och sund utveckling
finna vi en ofantlig qvantitet tröghet, bredvid
det i flera riktningar ständigt växande kur-
skapsförrådet en förvånande okunnighet, icke
blott i de lager af samhället, der upplysnin-
gens fackla ej blifvit till full klarhet tänd, utan,
hväd värre är, i kretsar, der man framförallt
bort kunna vänta att finna upplysningens vack-
raste resultater.
För att ej blifva missförstådd, ville talaren
förtydliga sitt yttrande med några exempel.
För omkring hundrade år sedan lärde man
känna laftens egenskaper och sammansättning,
Man kunde väl ha rätt att vänta, att kunska-
pen härom, såsom mycket vigtig, enär menni- ;
skans lif helt och hållet är beroeade af Inften,
skulle vara allmän. Men hur många veta nå-
gonting i detta fall. Helt naturligt, svarar
man, då ingen uudervisning härom meddelas i
de lägre skolorna. Inkastet har blott i viss
mån sin giltighet. Sådana vigtiga lärdomar
borde vara hvar mans egendom, d2 borde fin-
na3 vid hvarje hem och härd, de bords för
länge sedan ha blifvit ett gärgse mynt i Jan- !
det, med ett ord: de borde vara tradition.
Då talaren nämade detta ord, vidrörde han
en brist i vår tid3 civiiisation: till skada för
den allmänna bildningen sakna vi rästen all
tradition, j
De gamla ikulturfolken voro i detta fall
lyckligare, genom traditionen fortplantades de-
ra3 upplysnings skatter från generation tiil
generation, och utav att denna väg funnits,
skulle vi verit i okunnighet om fordna tiders j
förhållanden. Vår tid deremot har ingen an-
nan källa för vetande än skolan och boken,
derför framställas ock i eilmärchet allt för stora
fordringar på des3a. i
Sko:an och bok:n kunna ej ensamt räcka :
till; luckor uppitå. Under skoluzd:rviznin-
gen sönderskäras de stora sanvingarna af pe- ;
dagogens förskärarknif, liksom man stycker
en georginrot för att utpanteras på olika håll; !
men det händer lätt att flera eller firre af!
dessa delar komma att sakna, hvad som på
trädgårdsmästarespråk kallas ögon, hvarför
de, utplanterade, maltna i jorden. Det popu-:
lära vetandet liknar dessa räcnilar, som för. :
dela en källas vaiten öfver vida fält; de hin-
ära visserligen att jorden förtorkar, men de
uppgrumlas alltför ofta under vägen och man ,
SÖKAn fåtängt i dem deras ursprungs klarhet. i
alaren skulle kunna anora maura cxXempel
på okunnighet inom naturvetsnskaperaa, hvilka !
vår tid särskildt berömmer sig af att odla,
men han ville taga exempel fråa andra om- ;
råden. ;
För 200 år sedan införde Palmstruch bank- I
sedlar här i landet. Man skulle väl kunna:
tro, ätt allmänheten numera har fullständig :
kännedom om en sådan sedels natur. De
allra sednaste årens företeelser bevisa likväl
motsatsen.
För 100 år sedan framställde Adam Smith
de sanna grusderna för nationalekonomien
och lagarna för utbytet. Äro de allmänt
kända i våra dagar?
Sådara kunskaper borde väl spridas med
luften, komma omärkligt ia i folkmedvetandet, )
men de hafva ej gjort det och göra det ej,
ty traditionens tysta undervisning saknas.
Mekanike.s lagar äro längesedan fastställda,
men huru må-ga känna ens lagarna för häf- !
stången?
Man gör i vår tid revolutioner, man ska-
par nya konstitutiocer, men hvar finns det
folk som ens känner vilkoren för savn poli-
tisk frihet?
Talaren kunde aldrig glömma hvad han i
detta fall under sitt vistande i Nord-amerika
vid ett illfälle erfor, Tidningskolportörerra
LV LEA