men, bevars, något sådant kom ej i hans
höga tankar. Jag fick en dans par hazard.
Wilner har blifvit bra förändrad, och så ut-
talar han Amelie på ett sätt, att jag ej
känns vid mitt eget namn. .
— Såå!
— Och denne Leiler, hvad han är odräg-
lig - . . Hvad skulle han här att göra?
— Ja, det lär väl du veta eller få veta
bättre än hågon annan,
— Ack nej, jag skänker honom hel och
hållen åt Rosalie. : !
— Så du pratar, lilla Amelie! Du tyckte
ju han var bra vid Marstrand i somras.
— Ja, det var olika då och nu, och vid
en badort kan det hafva sina behag att
hafva en uppmärksam riddare . , . Här
hemma är det alldeles öfverflödigt.
— HSeså, var lugn och snäll nu, min flicka,
så gå vi ut till våra gäster; det går ej an
att vi sitta här och prata. a
— Nej, du har rätt, det går ej an; men
hvar är Gustaf? Jag har icke sett en skymt
af honom i balsalen.
— Han har pratat med tant Karin, dito
med doktorn, gamle generalen och nu sed-
nast fördjupade han sig i en latinsk dis-
putation med prosten och gamle grefven.
— Nå, då har han sitt nöje!
Systrarne blandade sig med mängden.
I ett.af förmaken Butto verkligen gamle
grefrenm, prosten, .em kapten på stat och