Rektor Siljeströms föredrag
i universitetsfrågan
i går afton Om universitetsinrättningens ända-
mål, uppkomst öch utveckling åhördes afen,
visserligen icke talrik, men så mycket mera
uppmärksam publik, bestående, måhända ti.l
hälften, af damer. Rektor 8. började sitt
föredrag under förklaring att det icke v.r
hans afsigt att yttra sig angående skälen för
och mat den tilltänkta högskolan i Stock-
holm, han ville ej ens tala om nuvarande ci-
ler möjligen blifvande universiteter i Sveriz?,
utan hans ämne skulle bli universiteter i all-
mänhet.
Dock ville han i förbigå2sade nämna ett par
ord om tanken att i hafvudstaden inrätta en
högskola. Det har i många afseenden varit
olyckligt för Stockholm att sakna ett urviver-
si:et, men huru känbar förlusten än varit fö:
hufvudstaden, ville tal. lemna ozagdt om icka
uriversitetsiorättningen i och för sig haft
nytta utaf att icke vara förlagd härstädes.
Stockholm är admixistrationens hufvudsä:e,
och här trifves derför all denna med admi-
nistrationen förezade formalism, som ansetts
skadlig för vetenskapen. Denna ktör vara fri,
och den har också lyckligtvis visat sig ega
en inneboende kraft, som gjort obehöriga in-
grepp från statens sida fåfänga. Då det gäll:
att hämma dess verksamhet, har vetenskapen
varit en hård nöt att kaäppa, och isynnerhet
i våra dsgar behöfde man ej befara något
skadligt irflytande på vetenskapen af den föra:
omtalade formalismen. Bildningssökardet är
föröfrigt nu mycket allmännare äa förr, som
ges, bland annat, af det lifliga intresse, hva:-
med frågan om ett universitet i hufvadstaden
blifvit omfattad — detta intresse, af hvilket
tal. just tagit sig anledning att offentligen be-
handia det föreliggande ämnet.
Sedan tal. Härefter återkommit till sjelfva
planen för sin framställnicg, formulerade ha:
dessa två hufvudfrågor, hvilka han förklarade
sig ämna besvara: 1:0 Ar universitetsinrätt-
mngen, sådan den nu befinnes, af beskaften-
het att motsvara tidens behof och fordrin-
gar? och 2:0 Hvilka äro dessa behof och
vs ver re
Hr S. vidrörde till en början det raska
framåt:kridandet i våra dagar irom nästan
alla områdes. Han framhöll att vi numera
med skäl kunna säga att vi ej längre ha nå-
gra konservativa. Alla äro i mer eller min-
dre grad progressister, och detta förhållande
är mycket lyckligt. Allt 1f är utveckling,
utom stenen3, cch utvecklingen är att anse
såsom zrågot absolut godt. (Visserligen hå
filosoferna velat göra äfven Gud till ett evigt
stillaståerde väsen, men denna åsigt ogillade
talaren.) Men om detta ej kan nekas, och
då utvicklingen är en följd af ökad kunskap,
måste det vara af vigt att undersöka, huru
vetandets spridarde bäst torde befrämja.
I sådant syfte ville talaren vid bedömandet
af universiteternas verksamhet fästa sig vid
tracne momenter: 1:0) Den vetenskapliga
metoden, 2:0) huru universiteterna följa prin-
cipen för arbetets fördelning samt 3:0) fin-
nes nödig frihet i afseende å studierna vid
universiteterna ?
För att förtydliga hvad han menade med
den vetenskapliga metoden, rinrade tel. om
hura forntidens lärde sällan lade någon vigt
på de premisser, hvarifrån de vid sina filoso-
tiska studier utgingo, med den påföljd att hela
deras lärdom upplöste sig i den dunst som
kallas den skolastiska filo ofien, urder det att
den nyare tiden söker på empirisk väg utfor-
KREIS PREBEN CR TON DS EOS SORTEN