— 04
Under det Gustaf irrar i trädgården och
med förtviflans steg trampar det torra löf-
vet, som rasslar under hans- fötter, måste
vi kasta ännu en blick öfver balsalen.
Der tycks glädjen fortfarande föra spiran.
Dansen blir mer och mer animerad.
— Min nådiga fru Stegen, sade doktor
Bernard; som ni väl vet, äro baler och sådana
der grannlåter ej mycket i min smak i all-
mänhet; men jag har i afton kommit under
fund med, att en balsal är en rätt lustig
skådeplats. Jag förmodar att deticke und-
gått er uppmärksamhet hvad här föregår?
Intrigen är i full gång, kärleken och svart-
sjukan drifna till sin höjd; explosion är ej
långt borta . . . Det här är riktigt roligt!
Se på Wilner, han dansar oupphörligt med
Rosalie, men har ögon och tankar endast
för Amelie! . . . Och grossören ser f—n så
desappointerad ut . . . Jag vågar gissa att
han fått en liten näpen korg af flickan ..-
Jojo, hon är inte bortkommen, hon; hon be-
griper nog att taga det bästa af två goda
ting, och det är vi som göra 058 till hen-
nes allierade . .. Det här är ju riktigt
trefligt?
— Jag skulle tycka så med, om jag vå-
gade hoppas med samma visshet som ni
på en lycklig utgång ur det trassel, som...
— Som Rudolfs högmod och smak för
grossörens penningar troligen ställa till...
Men låtom oss taga saken kallt och låta