rarne som i deras delegationer kan utöfva
ett icke ringa inflytande på ärendenas
afgörande. Det finns ännu lefvande landt-
marskalkar och har funnits stånds-talmän,
om hvilkas stora inverkan på sina stånd
det icke gifvits något tvifvel.; och Sveri-
ges häfder förvara härå många sorgliga
bevis.
Ega då alla ledamöterna af Stockholms
stadsfullmäktiges nämnder en starkare
förmåga att motstå inverkan af den kung-
liga månen när han någon gång behagar
låta sitt ljus lysa för dem? År icke den
månens kraft att draga med sig i släp-
tåg en eller annan stjerna, en eller annan
beställning mäktig att tysta munnen på
mer än en och att beveka honom till att
söka göra sig förtjent af månens milda
blick? i
Man har anledning att befara det t. ex.
deraf, att då frib. Liljencrantz väckte sin
motion hos stadsfullmåktige ingen enda
af desse uppträdde för att instämma i
densamma.
Det skall blifva lärorikt för bedöm-
mande af stålet i karakteren hos hufvud-
stadens förtroendemän att se huru de
komma att förhålla sig vid pröfningen af
beredningsutskottets utlåtande öfver frih.
Liljencrantz motion, i hvilket utlåtande
beredningsutskottet tyckes gilla motio-
nen, ehuru det icke ansett sig kunna, i
strid emot nämnderna, tillstyrka bifall
deråt. Utskottet har nemligen yttrat:
Då förvaltningsnämndernas enhälligt utta-
lade åsigt om de fördelar, som erfarenheten
visat vara förknippade med de nuvarande stad-
gandena angående ordförandeskapet i nämn-
derna, måste i en fråga, sådan som denna,
hvilken rörer nämndernas egen organisation,
tillerkännas vitsord mot de invändningar,
som wr principiel synpunkt kunna göras
mot den i samma stadganden tillämpade
grundsatsen om sjelfskrifvenhet, får utskot-
tet, under hufvudsakligt åberopande af nämn-
dernas yttranden, hemställa: att herr friherre
Liljenerartz ifrågavarande förslag icke måtte
bifallas.t