sådan. Skälet är ipgenting annat än of-
ficiel humbug. Detär i motionen uppgifvet
af friherre Liljencrantz och så väl af be-
redningsutskottet som nämnderna obe-
stridt lemnadt, att:
4Erfarenheten har under de sednaste för-
flutba åren visat, att öfverståthållaren 2e-
stadels varit frånvarande från nämndernas
sammarträde, uti hvilka ordförandeskapet till
större delen skötts af vice ordföranden.
Fattigvårdsnämnden ger, hvad den be-
träffar, bekräftelse åt denna uppgift ge-
nom yttrandet:
shvad fattigvårdsnämnden angår, har vice
ordföranden städse ansett såsom både sin
rättighet och sin pligt att oaflåtligen fullgöra
de med ordförandeskapet förenade åligganden.
Sålunda har ock vice ordföranden, då han
fannit något särskildt sammanträde erfordras;
låtit kalla nämnden; liksom denna nnderstun-
dom åt vice ordföranden uppdregit att be-
stämma dagen för en af nämnden sjelf be-
slutad sammankomst.
Härtill må läggas hvad vi under årens
lopp ofta hört af i drätselnämndens för-
handlingar deltagande personer, nemligen
att öfverståthållaren till och med der —
i den vigtigaste af stadsfullmäktiges nämn-
der — icke ofta förer ordet annat än vid
tillfällen då det gäller att förskaffa en
gratifikation eller annan förmån åt nå-
gon person, då ock nämndemännen
stundom synts af öfverståthållarens höga
ordförandeskap föranledas till att säga
ja, der de kanhända eljest skulle haft
mod att säga nej.
Då således öfverståthållaren sällan fö-
rer ordet i nämnderna förfaller i det när-
maste till intet förebärandet att hans
ordförandeskap skulle bidraga att under-
hålla något väl behöfligt samband mel-
lan dessa nämnder inbördes eller mellan
dem och öfverståthållare-embetet.
För öfrigt, om det vore nödigt och
nyttigt att öfverståthållaren förer ordet hos
Stockholms stadsfullmäktige och i deras
utskott, skulle det väl vara bra olyckligt
stäldt med styrelse och förvaltning i alla
rikets län och städer, enär landshöfdin-
garne icke äro sjelfskrifne ordförande i
landstingen eller hos städernas fullmäk-
tige. Kan man der reda sig derförutan,
så måtte ett sådant Åläggande och ållg
gande för öfverståthållaren i Stockholm
ock vara öfverflödigt.
Sundhetsnämnden finner det icke vara
kränkande för Stockholm att den ensamt
fått sig obligatoriskt en ordförande ikom-
munalstyrelsen, enär beslutanderätt ej tillika
blifvit denne tillerkänd. Detta påminner
om Fäktaren i Ravenna, som, fastän
till födseln friboren germanisk furste, icke
förstår att blygas öfver sin ställning såsom
romersk slaf. Vanan kom ock den ame-
rikanske negern att icke känna sin träl-
dom. Och det finnes i Sverge en vida
mäktigare korporation än Stockholms
stadsfullmäktige, nemligen Sverges riksför-
samling, som icke tyckes känna sig kränkt
af att ej sjelf ega utse kamrarnes ord-
förande. Stadsfullmäktiges nämnder hafva
således båda låga och höga föredömen i
hederskänsla. Men när de icke anse öf-
verståthållarens för dem obligatoriska ord-
förandeskap vara egnadt att menligt in-
verka på deras sjelfständighet, tro vi att
de åtminstone icke kunna stödja sig på
en lika åsigt hos riksdagen, hvilken utan
tvifvel inger att en ordförande såväl i kam-