Angelägna reformer. IL. Det sätt hvarpå -omyndigas egendom vårdas eller, rättare, missvårdas här ilandet, har länge och med skäl gifvit anledning till bittra klagomål. Visserligen stadgas i kungl. förordningen den 24 september 1861, att gode män böra af kommunalstyrelser i stad och socken på landet väljas, att hafva tillsyn öfver förmynderskapen, samt att förmyndare skola hvarje år afsluta räkning öfver allt hvad de för sina myndlingar hafva om händer, med uppgift å den säkerhet, hvaremot omyndigas reda penningar äro utsatte, och lemna dessa räkningar till granskning åt gode männen, hvilka kunna fordra inteckniug i förmyndares fasta egendom till säkerhet för de rmedel, som hos honom innestå; men huru föga trygghet för omyndigs egendom härigenom vunnits, har erfarenheten mer än tillräckligt visat. Kraftigare och mera genomgripande åtgärder till skyddande af de omyndigas rätt måste derför vidtagas. Att inom: landsorterna inrätta förmyndarekamrar efter mönstret af den för hufvudstaden, är hvarken möjligt eller önskvärdt och torde ej heller vara behöfigt. Vida enklåre och framför allt billigare för de omyndiga vore att göra vården om deras egendom till ett kommunelt åliggande, icke för socknarna eller häraderna, utan för domsagorna å landet, för städerna gemensamt inom hvarje län samt för landstingen. Såsom vi tänkt oss saken, kunde ju samtliga socknarna inom hvarje domsaga och städerna inom hvarje län, genom utgedde ombud, välja fem inom domsagan och städerna boende, redlige och för ekonomiskt oberoende kände personer, att förvalta de omyndigas egendom inom den domsaga eller de städer, för hvilka de blifvit valde. Vidare borde på enahanda sätt årligen utses tre revisorer att granska förmyndare-förvaltningarnes räkenskaper, hvilka årligen skulle afslutas, samt efter fullgjordt revisionsarbete derom afgifva fullständig berättelse till en af de särskilda landstingen för hvarje län utsedd öfverstyrelse af fem inom provinsstaden och dess granskap boende, nitiske och förståndige män, hvilken styrelse, i händelse anmärkningar mot förmyndareförvaltningarna eller deras räkenskaper blifvit framställde, egde att, der anmärkningarne funnos befogade, tillhålla förvaltningerne att rätta och ergätta hvad som kunde finnas uteglömdt elJer myndlingarne obehöriger påfördt. Detaljerna af förslaget höra icke hit. Likväl anse vi oss böra tillägga, att hvarken ledamöter i förmyndareförvaltningarna eller öfverstyrelserna, hvilka årligen borde delvis ombytas, skulle åtnjuta någon slags aflöning, hvaremot revisoreraa skulle vara berättigade till ersättning för reskostnaåer och vivre under revisionsarbetet, samt förvaltningarne att på de omyndigas bekostnad anställa nödiga biträden för rär kenskapernas förande m. m. Äfven bör erinras att det borde vara de större städerna obetaget att, efter anmälan hos öfverstyrelsen i länet, för sig bilda särskilda förvaltningar, samt att ve