Angelägna reformer.
IL.
Det sätt hvarpå -omyndigas egendom
vårdas eller, rättare, missvårdas här ilan-
det, har länge och med skäl gifvit anled-
ning till bittra klagomål.
Visserligen stadgas i kungl. förord-
ningen den 24 september 1861, att gode
män böra af kommunalstyrelser i stad
och socken på landet väljas, att hafva
tillsyn öfver förmynderskapen, samt att
förmyndare skola hvarje år afsluta räk-
ning öfver allt hvad de för sina myndlin-
gar hafva om händer, med uppgift å den
säkerhet, hvaremot omyndigas reda pen-
ningar äro utsatte, och lemna dessa räk-
ningar till granskning åt gode männen,
hvilka kunna fordra inteckniug i förmyn-
dares fasta egendom till säkerhet för de
rmedel, som hos honom innestå; men huru
föga trygghet för omyndigs egendom här-
igenom vunnits, har erfarenheten mer än
tillräckligt visat.
Kraftigare och mera genomgripande åt-
gärder till skyddande af de omyndigas
rätt måste derför vidtagas.
Att inom: landsorterna inrätta förmyn-
darekamrar efter mönstret af den för huf-
vudstaden, är hvarken möjligt eller önsk-
värdt och torde ej heller vara behöfigt.
Vida enklåre och framför allt billigare
för de omyndiga vore att göra vården om
deras egendom till ett kommunelt ålig-
gande, icke för socknarna eller häraderna,
utan för domsagorna å landet, för stä-
derna gemensamt inom hvarje län samt
för landstingen.
Såsom vi tänkt oss saken, kunde ju
samtliga socknarna inom hvarje domsaga
och städerna inom hvarje län, genom ut-
gedde ombud, välja fem inom domsagan
och städerna boende, redlige och för eko-
nomiskt oberoende kände personer, att
förvalta de omyndigas egendom inom den
domsaga eller de städer, för hvilka de
blifvit valde.
Vidare borde på enahanda sätt årligen
utses tre revisorer att granska förmyn-
dare-förvaltningarnes räkenskaper, hvilka
årligen skulle afslutas, samt efter fullgjordt
revisionsarbete derom afgifva fullständig
berättelse till en af de särskilda landstingen
för hvarje län utsedd öfverstyrelse af fem
inom provinsstaden och dess granskap
boende, nitiske och förståndige män, hvil-
ken styrelse, i händelse anmärkningar
mot förmyndareförvaltningarna eller deras
räkenskaper blifvit framställde, egde att,
der anmärkningarne funnos befogade, till-
hålla förvaltningerne att rätta och er-
gätta hvad som kunde finnas uteglömdt el-
Jer myndlingarne obehöriger påfördt.
Detaljerna af förslaget höra icke hit.
Likväl anse vi oss böra tillägga, att hvar-
ken ledamöter i förmyndareförvaltningarna
eller öfverstyrelserna, hvilka årligen borde
delvis ombytas, skulle åtnjuta någon slags
aflöning, hvaremot revisoreraa skulle vara
berättigade till ersättning för reskostna-
åer och vivre under revisionsarbetet, samt
förvaltningarne att på de omyndigas be-
kostnad anställa nödiga biträden för rär
kenskapernas förande m. m.
Äfven bör erinras att det borde vara
de större städerna obetaget att, efter an-
mälan hos öfverstyrelsen i länet, för sig
bilda särskilda förvaltningar, samt att ve-