och ordentligt till; och vi ha dervid ogillat det sätt, hvarpå Borgmästare Glimstedt försökt sig på tiduvingsskrifvarebanar. Detta oaktadt ana vi, att ett Damocles-svärd hänger öfver våra hufvuden, och fastän det icke varit 0s3 möjligt att tölja käranden i hans logiska deduktioner, hvilka viua afvika från reglorca i hvarje hittills kändt logiskt system, så förmoda vi dock, att något af svårare beskaffenhet 033 tillvitas uti kärandens lika dunkelt tänkta som sågds beskyllningar. För att kunna -utfnudera -och bemöta detta, våga. vi derför anbålla om 6 veckors uppskof i målet, och få vi dessutom bestämdt yrka, att RådstufyuRätten måtte nu ålägga käranden att utan -omsvep framställa sina ansvarspåståenden mot 037, så att vi må kunna inse, mot hvilkex punkt vi skola rikta vårt försvar. Dessutom arhålla vi attiöfverensstämmelse med 15 kap. IS Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordringen den 30 0ct. 1866, få genom laga ombudsman svara. Slutet på denra rättegång blef, att rätten frikände de så hårdt anklagade och ålade borgmästaren att med .60 :rdr ersävta den tillförordnade rättens omkostnader. MHorga-berget. I en äppsatte Helsingen om sägner och minnesmärken i Segerstad berättas bland annat följande: På södra sidan -om Ljusne elf iSegerstads socken reser sig öfver skog och sjö det beryktade Horgaberget, hvilket såväl i hamn som siägen bevarar minnet åt en långt förfluten forntid. Här, likasom å Offerberget i Undersvik, utÖfvades, måhända ännu sedan kristendomen var erkiind som landets religion, hednisk gudstjenst och. vidskepelse. Man kan åtminstone af. det onda rykte, som dessa båda ställen ännu i dag -hafva i folktron, antaga att så varit händelsen. Pi Offerberget visar mån ännu, högst uppi berget, en trekantig uthuggning, derifrån man säger, att deysom i den nedanför varande tittestupan sökte döden, begifvit sig på sin sista färd, och de fläta hilllar, som befinnas uppå Horgaberget anses häfva variv bäddar för offren. Mest kändt och beryktadt ir Horgaberget genom den s.k. Horgadansen, numera Hanebopolskan, som här första gången speltes upp af hin lede. MSiiguen hirs, är Ingefär denna: Den onde, som gerna håsöker danshöjen och andra dylika samqväm, der han lättast kan drifva sitt elaka spel, hade en gång 1 skepnad af en främmande spelman infunnit Sig i en dausstuga i Hanebo. Det var just en fördagsäfton. Spelmannen lätden ena muntra dansen efter den andra lWjuda från sin fiol, och det var ett lif, hvars make manej förr sett. Klockorna, som förkunnade sabbatens ingång, ljödo denna gång för döfva öron, ty just nu klingade Hanebopolskans toner. Det var en underbar dans, allt och alla, unga, gamla deltogo deri, och fir kyrkklockorna ringde till ottesång rusade hela skaran i vild takt uppåt Horgaberget, på hvars offerhällar dansen fortsattes till dess hva kind hadebleknat af dödens firg. är köttet multnat af benen, dansade dessa ännu, och ännu i tid som ir ser den, som kan se dylika saker, i ljusa månskensnätter huru hvita dödskallar hoppa deruppe på berget, allt under det Horgadansens toner i hvinande! ljud spelas af vinden i trädens grenar. Måhända kan man tolka sagans mening så, att dessa horgadansare voro de, som innu, sedan korsets lära var af de flesta omfattad, fortforo att på detta afläigsna ställe i smyg offra åt de gamla gudar. Högst uppe på berget är en jättelik vårdkas eller vitte. Denna har sedan århundraden blifvit underhållen sålunda, att hvar och en som besöker berget är pligtig att -ditlägga en torr: vedssticka. Ännu i dag anser man, att denna vitte en gång skall tändas vid fösterlandets fara och kalla männen samman från höjd och slätt, berg och dal, alldelessöm i fordna tider. En stoekholmåre berättade, att man i Amörika uppfunnit vattentätt papper och tillade, att det lär icke dröja länge innan man kan låta hömta sin mjölk från mjölkställena i en vattentiit papperspåse. (En närvarande landtbo anmärkte då, att det var betecknande, att berättaren, såsom stadsbo, just kom att tänka på mjölk, när frågan var om vattentäta saker.