och ordentligt till; och vi ha dervid ogil-
lat det sätt, hvarpå Borgmästare Glimstedt
försökt sig på tiduvingsskrifvarebanar. Detta
oaktadt ana vi, att ett Damocles-svärd hän-
ger öfver våra hufvuden, och fastän det icke
varit 0s3 möjligt att tölja käranden i hans
logiska deduktioner, hvilka viua afvika från
reglorca i hvarje hittills kändt logiskt system,
så förmoda vi dock, att något af svårare be-
skaffenhet 033 tillvitas uti kärandens lika dun-
kelt tänkta som sågds beskyllningar. För att
kunna -utfnudera -och bemöta detta, våga. vi
derför anbålla om 6 veckors uppskof i målet,
och få vi dessutom bestämdt yrka, att Råd-
stufyu- Rätten måtte nu ålägga käranden att
utan -omsvep framställa sina ansvarspåståen-
den mot 037, så att vi må kunna inse, mot
hvilkex punkt vi skola rikta vårt försvar.
Dessutom arhålla vi attiöfverensstämmelse
med 15 kap. IS Rättegångsbalken, sådant
detta lagrum lyder i Kongl. Förordringen den
30 0ct. 1866, få genom laga ombudsman svara.
Slutet på denra rättegång blef, att rätten
frikände de så hårdt anklagade och ålade
borgmästaren att med .60 :rdr ersävta den till-
förordnade rättens omkostnader.
MHorga-berget. I en äppsatte Helsin-
gen om sägner och minnesmärken i Segerstad
berättas bland annat följande:
På södra sidan -om Ljusne elf iSegerstads
socken reser sig öfver skog och sjö det beryk-
tade Horgaberget, hvilket såväl i hamn som siä-
gen bevarar minnet åt en långt förfluten forn-
tid. Här, likasom å Offerberget i Undersvik, ut-
Öfvades, måhända ännu sedan kristendomen var
erkiind som landets religion, hednisk gudstjenst
och. vidskepelse. Man kan åtminstone af. det
onda rykte, som dessa båda ställen ännu i dag
-hafva i folktron, antaga att så varit händelsen.
Pi Offerberget visar mån ännu, högst uppi ber-
get, en trekantig uthuggning, derifrån man säger,
att deysom i den nedanför varande tittestupan
sökte döden, begifvit sig på sin sista färd, och
de fläta hilllar, som befinnas uppå Horgaberget
anses häfva variv bäddar för offren. Mest kändt
och beryktadt ir Horgaberget genom den s.k.
Horgadansen, numera Hanebopolskan, som här
första gången speltes upp af hin lede. MSiiguen
hirs, är Ingefär denna: Den onde, som gerna
håsöker danshöjen och andra dylika samqväm,
der han lättast kan drifva sitt elaka spel, hade
en gång 1 skepnad af en främmande spelman in-
funnit Sig i en dausstuga i Hanebo. Det var
just en fördagsäfton. Spelmannen lätden ena
muntra dansen efter den andra lWjuda från sin
fiol, och det var ett lif, hvars make manej förr
sett. Klockorna, som förkunnade sabbatens in-
gång, ljödo denna gång för döfva öron, ty just
nu klingade Hanebopolskans toner. Det var en
underbar dans, allt och alla, unga, gamla del-
togo deri, och fir kyrkklockorna ringde till ot-
tesång rusade hela skaran i vild takt uppåt Hor-
gaberget, på hvars offerhällar dansen fortsattes
till dess hva kind hade- bleknat af dö-
dens firg. är köttet multnat af benen, dan-
sade dessa ännu, och ännu i tid som ir ser
den, som kan se dylika saker, i ljusa månskens-
nätter huru hvita dödskallar hoppa deruppe på
berget, allt under det Horgadansens toner i hvi-
nande! ljud spelas af vinden i trädens grenar.
Måhända kan man tolka sagans mening så, att
dessa horgadansare voro de, som innu, sedan
korsets lära var af de flesta omfattad, fortforo
att på detta afläigsna ställe i smyg offra åt de
gamla gudar.
Högst uppe på berget är en jättelik vårdkas
eller vitte. Denna har sedan århundraden blif-
vit underhållen sålunda, att hvar och en som
besöker berget är pligtig att -ditlägga en torr:
vedssticka. Ännu i dag anser man, att denna
vitte en gång skall tändas vid fösterlandets fara
och kalla männen samman från höjd och slätt,
berg och dal, alldelessöm i fordna tider.
En stoekholmåre berättade, att man i
Amörika uppfunnit vattentätt papper och tillade,
att det lär icke dröja länge innan man kan låta
hömta sin mjölk från mjölkställena i en vatten-
tiit papperspåse. (En närvarande landtbo anmärkte
då, att det var betecknande, att berättaren, så-
som stadsbo, just kom att tänka på mjölk, när
frågan var om vattentäta saker.