FR TT TT TNT Ag SAMS AR IORGA Ve M
xx. TV ff
Hvarjehanda nyheter.
Såsom en kuriositet har man lemna
Bohusläns tidning följande uppgift:
Under 7 år tjenade-samtidigt, som officerare,
7 bröder, af- 7. olika familjer, deraf de 7 äldsta
på AG 16: Westgöta-Dals och 7 de yngsta på Bo-
usläns regemente. Familjerna voro:
Westgöta-Dals reg:te: Bohusläns reg:te:
Thord Bonde. Knut Bonde.
Joh. Fr. Flach. Carl Wilh. Fiach.
Wiauelm Svinhufvud. Samuel Svinhufvud.
Carl Belfrage. Ake Belfrage.
Fredrik Haij. Åke Haij.
Hans v. Koch. Jean v. Koch.
Lars Reenstjerna Harald Reenstjerna.
En nämndeman, lagklok och medve-
ten om sin värdighet, utfärdade för några veckor
sedan följande, i atskrift Nerikes Allehanda till
skickade bevis:
Med detta protokoll är jag denna dag af N. N.
kallad och då jag får läglig tid vill jag gerna
svara. Men vid de andra kallelsernas ankom-
ning får jag ursäkta att jag icke varit hemma,
emedan jag varit till Kongs med Hiradsuppäta-
ren, lemnas till bevis.
—Ssta den 27 september 1869. N.N.
Tre franska kejsarilnnor. Från
franska kejsarinnans - nu pågående resa berittas
följande anekdot: Vid hennes besök i Vene-
dig var hennes skepp dagen i ända och en del
af nätterna omgifvet af nyfikna, som i sina. gon-
doler omsvärmade fartyget och höll den höga
damen i ett slags blokedtillstånd. Sådana bevis
på sympati hafva i allmänhet en obehaglig bi-
smak, och kejsarinnan föresatte sig att spela
venetianarne ett litet puts för att okänd och ostörd
kunna bese Venedig. Två damer, hvilka hade
samma längd som kejsarinnan och voro klädda
liksom hon, stego i hvar sin gondol, och båda
blefvo ganska riktigt, etter uträkning, tagna för
kejsarinnan, under det att denna, svartklidd och
endast ledsagad af en officer, obemärkt upp-
nådde S:t Markus-platsen, der hon på Kafå Florian
intog några förfriskningar. De två andra kejsa-
rinnorna fortsatte emellertid, förföljda af en
oriknelig menniskomassa, sin väg genom staden
i åtskilliga riktningar, öfverallt helsade med
skallande lefverop. Då den verkliga kejsarinnan
på kafcet skulle betala, presenterade hon ett
franskt guldmynt och blef igenkänd. Genast
började man ifven omkring henne upphiäfva lef-
verop, hvarvid hon skyndade tillbaka till sitt far-
tyg, der de båda andra kejsarinnorna för henne
måste beriitta sina iäfventyr.
En besynnerlig hämnd. Hos en
högre polistjensteman i Köpenhamn, hvilken i
onsdags firade en familjefest, ringde det kl. 8
om morgonen på vid dörren, och då tjenaren
gick för att öppna densamma, inträdde en karl
med en fet gås i ena och en räkning å den-
samma i andra handen. Som man ej hade be-
ställt någon gås, afvisades naturligtvis karlen.
En kort stund derefter ringde det åter häftigt
vid dörren, och då man nu öppnade den, stod
der åter en karl med en gås och en räkning.
Inom loppet af halfannan timma infunno sig ett
halft tjog karlar med lika många gäss och rik-
ningar från lika många hökare. Atven konfek-
tyrer började att anlända under liknande om-
stindigheter; och då polistjenstemannen fick reda
på upphofvet till alla dessa sändningar, befanns
denne vara en person, som några dagar förut
utkommit från arbetshuset, dit han blifvit för-
passad, för det han falskeligen skrifvit ifrågava:
rande tjenstemans namn.
Otur. Under en af de jordskakningar, som
för några dagar sedan egde rum i södra Tysk-
land, vaknade en familjefar en natt vid ett för-
skräckligt buller, som hördes komma från hans
klädesskåp. Förskrickt hiraf och fullt öfverty-
gad att det fanns en tjut inne i skåpet, ropade
han med dundrande röst: Hvem är der? —
och då intet svar följde, afsköt ban sin dubbel-
pistol mot skåpdörren. Viickta af bullret och
skottet, skyndade folk in, och vid närmare un-
lersökning befanns det endast varit en bundt
kiippar, som legat på en hylla i skåpet och ram-
lat ned. Kulorna hade emellertid gått igenom
herrns svarta frack och dito byxor, och dessas
gare hade derjemte det obehaget att bli ut-
skrattad för: sin rädsla samt stimd för olaga
skjutning.
Från Amerika skrifves, att Sachsen Co-
burg beslutat sända-sina förbrytare till Amerika
vå allmän bekostnad. Förslaget antogs i maj
och den första laddningen, en mördare och 4 af
andets farligaste inbrottstjufvar, ankom för nå-
gra dagar sedan till Baltimore. Auktoriteterna
läto hiikta vederbörande, för att sända dem åter
ill Europa, men måste till slut släppa dem, eme-
lan deras pass ej innehöllo något om deras förra
neriter och inga andra bevis förefunnos.