Angelägna reformer. I. Frågan om en förändrad organisation af häradsrätterna har länge stått på dagordningen och är af för stor vigt att kunna fälla. Utan allt anspråk på ofelbarhet, draga vi derför ej i betänkande attframställa ett förslag till frågans lösning. Hvad man nu ock med skäl öfverklagar, är dels de långa uppehållen mellan häradsrätternas sammanträden, och hvarigenom afgörandet äfven af de vigtigaste tvister stundom i åratal fördröjes, dels ock att alla der förekommande mål i verkligheten afgöras ensamt af domhafvanden, som ofta är alltför öfverhopad af andra göromål, för att kunna egna målen den omsorgsfulla pröfning, som rättsökande billigtvis ega att fordra. För att afbjelpa de långa uppehållen mellan tingen, se vi ej mer än ett verksamt medel, det att sammanslå alla häradena eller tingslagen i hvarje domsaga till ett tingslag. Att detta kan möta svårigheter medge vi gerna, men om den gemensamma tingsstaden förlägges centralt, i stad eller köping, vid jernvägsstation eller plats dertorgdag hålles, tro vi att olägenheterna kunna i väsentlig mån öfvervinnas och i hvarje fall skola uppvägas af fördelen att äfven på landet erhålla domstolar med bestämda sessionsdagar, hvar eller hvarannan vecka. Dessutom vinnes härigenom ej obetydlig lättnad i skyldigheten att hålla tingshus, likasom det på många orter öfverklagade onus att vara nämndeman kunde till stor del minskas; och om genom det längre afståndet till tingsstaden en del injuriemål och andra obetydligare tvister ej vidare komme att dragas inför rätta, vore sådant ej att beklaga. Att förslaget kan tarfva modifikationer i afseende å ett par af de norra länen, der domsagorna äro särdeles vidsträckta, bör ej hindra dess tillämpning i öfriga delar af riket. Ett framstäldt förslag om bibehållande af de särskilda tingsställena inom hvarje domsaga och tings hållande der en gång i månaden skulle förvandla domhafvanden till en juridisk Handelsexpedit, som aldrig finge tid och ro att sköta målen, åtminstone i domsagor med 4, 5 å 6 härader, der han måste tillbringa halfva månåden i kappsäcken. Svårare än att åstadkomma en snabbare rättskipning, torde vara att finna en utväg att, utan alltför kännbara utgifter för staten eller kommunen, göra häradsrätterna till kollegiala domstolar. Ett sätt kunde emellertid vara att hofrätterna för ett år i sender förordnade två af sina ordinarie eller extra tjenstemän eller andra kompetente personer att vara ledamöter i de särskilda häradsrätterna, med skyldighet tillika att ansvara för protokollet i alla tvisteoch brottmål. Genom den lättnad i göromålen och de betydliga besparingar i kostnaderna för tingsresorna, som härigenom bereddes häradshöfdingarne, borde desse, som med få undantag äro ganska rundligt aflönade, nemligen med från 6till 15,000 rdr om året, åt de tillförordnade ledamöterna afstå lösen för domboksexpeditionerna, och EE ge RESTS RER