för att gå som dräng, hvilket Pappa alltid
hotade mig med, det hade jag icke gjort,
stammade Gustaf med gråten i halsen.
— Nåväl, min gosse, du slipper det nu,
efter hvad vi skola hoppas; men ser du,
det är så många som skulle ha lika god
lust att studera som du och icke kunna få
det af brist på tillgångar.
— Tillgångar?
—- Ja, jag menar pengar för att betala i
skolan eller för att uppehålla sig vid gym-
nasium. Tänk dig nu, Gustaf, att du när
du med heder gått igenom skola och gym-
nasium och just stod färdig att begifva dig
till akademien för att taga studenten blefve
träffad af den olyckan, att din far dog och
du blef lemnad utan alla resurser att fort-
sätta dina studier och du blefve af brist på
penningar tvungen att öfvergifva tanken på
att blifva magister. j
— Mamma! Mamma! Hvarför talar du så
rysligt, snyftade gossen. ;
— Så, mitt barn, lugna dig, jag ville
blott att du skulle tänka derpå för att vara
tacksam för din egen lycka och försöka att
hjelpa dem som äro olyckliga. Nu är det
så att jag vet en yngling som träffats af
en sådan olycka och jag ville just se om
det icke skulle glädja dig att få sända ho-
nom en liten hjelp, så att han kunde få
taga sin studentexamen.
— Ack, ack! Du gudomliga mamma, hit