Suez-kavalen är icke en af nutidens ideer,
framkallad af det ständigt växande behofvet
af att lätta folkens inbördes samfärdsel. Re-
dan i 14:de århundradet före Kristus förban-
do3 Nilen, Medelbafvet och Röda Hafvet ge-
non en kanal, som sednare otaliga gånger
restaurerades. Inre ordligheter och krig af-
ledde emellertid uppmärksamheten derifrån,
och vid Kristi födelse var kanalen så förfal-
len, att den icke längre var segelbar. Under
romrarnes herravälde leddes tanken åter på
de ofantliga fördelar, som Medelhafvets för-
bindölsö smed Röde hafvet skulle erbjuda,
men planen utfördes endast till en del, föll
Mer i glömska och: år 767 efter Kristus bes
fallte kalifen Mohamed al Manzur af politi-
ska skäl, att kanalan skulle alldeles igenfyl-
las. Från den tidponkten och ända intill våra
dagar Hafvå otaliga förslag uppstått att gå
öfver bord, hvilka alla hade för afsigt att
förkorta sjövägen mellan de europeiska och
indisk-kinesiska kusterna genom den 20 mil
långa kenalen öfver landtungan vid Suez
med hälften eller omkring 2000 mil. Napo-
leon Bonaparte, hvars skarpa blick insåg,
hvilka fördelar genomskärningen af landtun-
gan skulie medföra, såväl i kommersielt- som
i politiskt hänseende, i det den skulle öppna för
fränsmävnen en lättare förbindelse med In-
dien, sysselsatte sig personligen under sitt
fälttåg i Egypten med undersökning af för.
hållandena. På hans befallniog måste den
berömde franske ingeniören Lepere, efter att
ha gjort sig noga bekant med naturförhål-
landena, utgifva en skrift härom, hvilken väckte
odelad uppmärksamhet i hela Europa och sä-
kert långt för detta skulle ha haft planens
utförande till följd, om icke de följande stora
krigen hade hindrat densammas sättande i
verket.
Sednare planer, som i vårt århundrade äro
utkastade med samma mål för ögonen, hafva,
oaktadt man i sjelfva Egypten erkände den
stora fördel, landet skulle få af kanalen, allts
intill 1854 ständigt strandat mot vice-konun-
gens fruktan för att öppna landet för främ-
licgar och råka ut för en konflikt med Eag-
land, som såg sina indiska besittningar hö-
tade och fruktade för den oundgängliga kon-
kurrensen med de öfriga nationerna. Det är
dessa binder, som ILesseps först har besograt,
och derefter har det af honom stiftade Com-
pagnie universelle du canal maritime de Suez
hatt-ieke färre och wmindr. svårigheter att
kämpa mot i följd af terräng: förhållandena.
Man täcke sig endast, hvilka arbetskrafter
det erfordrad65 för att leda fram en 20 mil
lång kanal geuomt en öken, der alla lifvets
behof saknades och man till och med genom
milslånga ledsingar inåste tilföra arbetarne
dricksvatten. På några ställen höjde sig lan-
det 60 fot öfver hafvets nivå, på andra stäl-
In försvårades arbetets framgång af stenla-
per, gyttja m.m. Dock blefvo, tack vare vår
tidestora framsteg i tekniskt afseende, äfven
dessa svårigheter besegrade.
Den verkliga begynnelsen till landtungans
genomskärning kan räknas från år 1860. Först
arbetades med handkraft och en och annan
maskin, så att det gick långsamt framåt, men
en händelse, som hotade med arbetets fall:
komliga afstannande, skulle just bidraga till
att befrämja dess skyndsammaå fullbordande.
Det var det efter Said Paschas död inträf-
fade indfågandet af arbetskrafter, söm nöd:
gade bolaget att ingå aftal med firman Bo-
relt och Lavalley om att fortsätta genomskär-
ningen med tillbjelp af maskiner. Genom in-
emot 100 millioner frank, som egyptiska re-
eringen måste gifva i skadeersättving för
ellahs, och ett gods gom försåldes samt vin-
sten af ett af Lesseps inrättadt lotteri fick
man de nödvändiga medlen. Arbetet förtgick
nu med en hittills oerhörd hastighet. Auvda
från Port-Said till Suez uppstodo städer i
öknen och nya hamnar byggdes: ANt miss-
troende till företaget försvann, och alla men-
niskor helsade pch framåtskridande möd
glädje. Huru verksamt ångkraften och ma-
skifierna bidragit till att förvandla Afrika till
en ö och fullborda härmed sammanhängande,
ofantliga arbeten: hamnbyggnader, fyrtorn;
slussar m, m, (så lära t. ex. omkring 30 mil-
lioner kubikmeter sten, sand och grus ha
blifvit uppgräfda och bortförda) visar en en-
gelsk beräkning. I stället för de 13,000 ar-
betare och 17,800 hästars ångkraft, som dag-
ligen varit använda, sedan firman Borell och
Lavalley öfvertog kanalbsggandet, skulle
100,000 menniskor ha måst arbeta 10 tim-
mar om dagen för att fullborda detsamma på
45 år, 4 månader och 16 dagar, då det der-
emot nu är utfördt på 9 år. Hela arbetet
anses ha kostat omkring 600 millioner frank,
och jemför man denna kostnad med uppgif-
terna om hvad byggnader kostade förri verl-
mn skall man finna att maskiderna arbetat
r betydligt billigare pris än menniskorna.
Suezkanalen är, efter kännares omdöme, ett
mästerverk och kan, utan att böhöfvå frukta
för jemförelsen, ställas vid sidan af hvilket
som helst bland nutidens mest berömda ar-
beten.
just a EES a ESO