Mylord till den öppna planen på andra sidan stallen. — Leda ut Mylord, stackars djur, han kan knappast gå. Herr Wilhelm vet väl att han skadade sig vid olycks . .. — Ja, jag vet; men det är ej långt och han får sedan hvila. Lycklige Mylord, ser du, Anders, major Stegen har skänkt mig hästen. Jag gör således med min egendom hvad jag vill, och jag är viss att.du som vet hur mycket hans husbonde höll af honom tycker som jag, att man bör unna det trogna djuret att följa sin herre i döden. Se, der borta står Johan redan med sin bössa. Du vet, han har godt ögonmärke. — Mylord skall lätt undslippa ett bittert lif. För sista gången klappade Wilhelm det trogna djurets hals, som med ett svagt gnäggande tillkännagaf att det igenkände sin unga herre. . Skottet small — det ståtliga djuret föll — några få ryckningar och det hade andats ut och var i säkerhet för ödets vidare vexlingar. — Nu bort härifrån! ropade Wilhelm. Farväl, mitt barndomshem! Farväl alla ljusa dagar af mitt lif! Farväl! Farväl! ——