Mylord till den öppna planen på andra si-
dan stallen.
— Leda ut Mylord, stackars djur, han
kan knappast gå. Herr Wilhelm vet väl
att han skadade sig vid olycks . ..
— Ja, jag vet; men det är ej långt och
han får sedan hvila. Lycklige Mylord, ser
du, Anders, major Stegen har skänkt mig
hästen. Jag gör således med min egendom
hvad jag vill, och jag är viss att.du som vet
hur mycket hans husbonde höll af honom
tycker som jag, att man bör unna det trogna
djuret att följa sin herre i döden. Se, der
borta står Johan redan med sin bössa. Du
vet, han har godt ögonmärke. — Mylord
skall lätt undslippa ett bittert lif.
För sista gången klappade Wilhelm det
trogna djurets hals, som med ett svagt
gnäggande tillkännagaf att det igenkände
sin unga herre. .
Skottet small — det ståtliga djuret
föll — några få ryckningar och det hade
andats ut och var i säkerhet för ödets vi-
dare vexlingar.
— Nu bort härifrån! ropade Wilhelm.
Farväl, mitt barndomshem! Farväl alla ljusa
dagar af mitt lif! Farväl! Farväl!
——