Enligt utstakad plan börjades i går,
fortsättes- i dag och afslutas i morgon
den betydelsefulla händelse, som kallas
Suez-kanalens invigning.
Då den landtunga är genomskuren, som
hittills förenat tvänne verldsdelar, blir
lättadt tillfälle beredt för handelns civili-
serande inflytelse att göra sig gällande i
länder, hvilka hittills varit densamma
mera undandragna än vida mer aflägsna
trakter. Icke blott till Egypten och
Arabien, på ömse sidor om Röda hafvet,
skola Europas folk och alster hädanefter
beqvämare, således äfven billigare, fram-
tränga, utan Persien, Afghanistan och
Indien komma närmare medelpunkterna
för vår tids bildning och stora industri;
likaså på andra sidan Abyssinien och Afri-
kas: östra kust samt de stora öarne Ma-
dagascar, Bourbon och Mauritius. Europa
skall häraf skörda icke mindre fördel, än
de nämnda länderna, hvilka efterhand
skola vinna en stark tillökning i kultur.
Suezkanalens öppnande skall jemväl
medföra följder af vigt på Europas poli-
tiska ställning. Man har sett förebråel-
ser riktas mot Egyptens vicekonung der-
för att han bortslösar 60 millioner frank
på högtidligheterna vid kanalens öppnan-
de, som ehuru vigtig den må vara ikom-
mersielt hänseende likväl icke är värd
eller kräfver en så stor uppoffring från
hans undersåters sida. Förebråelsen vitt-
nar om att man icke insett det viceko-
nungen med dessa högtidligheter och med
de europeiska furstarnes inbjudande att
bevista dem, har andra och större afsig-
ter än att blott förnöja sig och dem med
ett slags galaspektakel. Målet för hans
lif och regering är att lösrycka Egypten
från det turkiska öfverväldet — ett det
eländigaste som trycker någon del afjor-
den. Mehemed Ali försökte för 30 år se-
dan att vinna detta ändamål genom krig,
och han besegrade Portens härar och be-
mäktigade sig till och med Syrien, men,
saknande Frankrikes kraftiga understöd
och med de andra europeiska stormak-
terna emot sig, måste han öfvergifva sin
eröfring och återgå i det vashllskap, hvar-
ifrån han varit nära att befria sig och
sitt land. Den nu herrskande vicekonun-
gen träder i hans fotspår, men använder
fredliga medel. Det hör till dessa medel
att låta de europeiska monarker, hvilkas
stöd är honom af nöden, sjeltve se hvad
Egypten är och hvad det kan blifva, om
det får sköta sig sjelf. Det är för Egyp-
tens sjelfständighet han offrar millioner,
och ingen kan väl bestrida att detta me-
del är ett billigare och humanare än det
blodiga krigets.
Turkiet är en sammangyttring af olika
nationaliteter, sammanhållna af ett litet
antal Turkar, hvilkas välde uppbäres en-
dast af de europeiska makternas stridiga
intressen. Men den som ser hvar sak
för sig skall icke kunna förneka sina
sympatier åt den egyptiske vicekonungens
sträfvan att genom frigörelse bereda sitt
land en lyckligare framtid.
SE fn tr vt VT DT ESS Tia bt IK