oense Hvitbetornas sockerha Vid landtbraksakademiens laboratorium hafva de sednaste tvenne månaderna omfattande undersökningar gjorts för att utröna sockerhalten hos hvitbetor af årets skörd från olika delar af landet. Närmaste anledningen till dessa undersökningar ligger i den uppmärksamhet, med hvilken allmänheten nu följer betodlingen, och de förhoppningar, som till densamma anknutit sig, då man, såvida dessa förhoppningar i hufvudsaklig del realiseras, genom odling af hvitbetor beredes en möjlighet att draga en större inkomst af sin jord än hittilla. Den lyckliga erfarenhet i detta fall, som vunnits af hvitbetsodlingen i Skåne, framkallad af Landskrona betsockerfabrik, har manat till efterföljd och i olika delar af landet, som bekant, framkallat flera dylika sockerfabriker, bland hvilka den i Stockholm nu är färdig att börja sin verksamhet. Hvitbetor från 162 olika håll hafva vid landtbruksakademiens laboratorium blifvit undersökta. Akademiens agrikulturkemist, professor Bergstrand, redogjorde vid akademiens sammankomst i lördags afton för resultatorna af dessa analyser. Deraf framgick, att af de inlemaade 162 profver endast 27 varit i afseende på sockerhalten af utmärkt beskaffenhet, d. v. 8. innobållit 12 procent socker och deröfver. De sockerrikaste betorna hade växt hos hrr Nylån i Kalmar, Sjöberg på Reutersberg (nära Arboga) och Wennerberg från Jönköpingstrakten. Deras betor ianehöllo mellan 14 och 15 procent socker. En stor del profver, com växt på trädgårdsoch tobaksjord, innehöllo ej större sockerhalt än 6 å 7 procent, hvadan medelprocenten af alla undersökningarne ej uppgått till högre än 9,,. I betraktande af några för årets betodling, åtminstone hvad beträffar de undorsökta profven, högst ogynnsamma omständigheter, bör dock denna siffra anses ganska tillfredsställande. För det första, såsom vi nyss nämnde, kade i år flera trädgåråsmästare härstädes på försök odlat betor. Men tobaksoch trädgårdsjord i allmänhet är genom öfverflöd på fetma och brist på kalk icke tjenlig för betodling, då det är fråga om att frambringa ett material för sockerberedning. För det andra var vädret under årets sommar, som vi minnas, regnigt och kallt och sålanda ingenting mindre än tjenligt för hvitbetorna, hvilka för bildandet af sockerämne behöfva framförallt sol. För det tredje, hade såningen företagits betydligt sednare än som för betornas fullständiga mognad varit erforderligt, enär kontrakterna med Stockholms sockerbruk om leveranser så sent uppgjordes, att — åtminstone för några betodlare — bortåt en månad efter rätta såningstiden då var förflaten. Slutligen för det fjerde, hade odlare i allmänhet uraktlåtit att för betorna begagna artificiela gödningsämnen samt dessutom gjort sig skyldiga till försumligheter vid betornas skötsel, hufvudsakligen vid kupningen. En stor del af de insända profven utvisade att storändarne varit utsatta för solens och luftens omedelbara påverkan, i stället för att vara kupade, hvarigenom sockerhalten blifvit mindre. Professor Bergstrand hade genom dessa undersökningar gjort många intressanta rön, som äro af vigt att känna ej blott för betodlars, utan äfven för betköpare, emedan dessa sednare utan tvifvel komma att ställa priset efter den sockerhalt, betorna ega, såvida detta kan något så när en gång för alla bestämmas utan särskilda analyser för hvarje gång. Atfårets undersöknvingar hade framgått: att betor från 1 till 2 skålpunds vigt hafva största sockerhalten, att nedra delen af betan, närmast spetsen, innehåller mera socker än öfra delen samt att betor, växta i Norrland, tvärtemot den hittills gängse föreställningen, äro sockerfattigare än betor från mera sydligt belägna orter (de i år från olika delar af Norrland iosända profver hade ej innehållit mer än 9 å 10 proc. socker). I sammanhang med undersökningen af i andra håll insända betor hado prof. Bergs äfven anställt vågra analyser af betor, odla vid landtbruksakademiens experimentalfält. Betor, växta på sandjord, hade innehållit 9,59 proc. socker. Samma betor, lemnade ute på fältet tills de blifvit frostbitna, bade ej större Datan Adlada nå lar,