KE RNE
Under rubriken Vår kustfart i fara
lästes nyligen i Dagligt Allehanda några
protektionistiska artiklar, som gingo ut
på att bevisa att, om regeringen ger
norska fartyg rätt att idka sjöfart på vå-
ra kuster, skall en stor del af vår kust-
befolkning deraf lida betydlig mehn. Vi
kunna icke täfla med de, snart sagdt, på
hafvet födda norrmännen, menar artikel-
författaren; och det nu ifrågasatta med-
gifrandet skulle endast innebära ett ökande
af det norska välståndet på bekostnad af
vårt eget.
Så resonnerar en äkta prohibitist —
en af dessa menniskor, som vår Herre
visserligen icke beröfvat förmågan att Se,
men som aldrig kunna se med mer än
ett öga i sender, d. v. s. aldrig kunna se
en sak i dess helhet. För vår del hop-
pas vi att regeringen, som nu har det
ifrågavarande ärendet under behandling,
skall, med mera öppen blick än N. D. A.
för medlen till befrämjande af en allmän-
nare välmåga, så väl i denna som andra
liknande frågor fatta frisinnade beslut.
En statsman får icke blunda för det för-
hållandet att om en klass ensidigt gynnas
genom lagar, så skadas i samma mån. fe-
ra andra klasser. Sålunda, om man för
att bereda svenska kustfarare högre frakt
utestänger kustfarare af annan nationali-
tet från de svenska hamnarne, så lägger
man derigenom en tung indirekt beskatt-
ning på varor som föras från hamn till
hamn. Denna extra beskattning på va-
ran måste handlanden i sin tur uttaga
af konsumenten, och således blir det till
slut hela landets befolkning som skattar
för att bereda ett premium åt de sven-
ska fartyg som idka kustfart.
Att ett sådant premium icke gör den-
na kustfart något väsentligt gagn synes
deraf att denna är tynande. Hvad som
kräfves från det allmännas sida för att
hjelpa upp den är, icke att fortfarande
hålla den fri från den utländska konkur-
rensens välgörande sporre, utan att be-
reda nedsättning i betungande afgifter af
många slag. Kustfararne hafva hittills
dragit vida större utgifter till det allmän-
na än ångfartygen som gå från hamn till
hamn; och vi hörde nyligen af en skånsk
skeppare klagas öfver att hans afgifter i
Stockholm voro dubbelt så höga somi—
Stettin. En god början till afbjelpande
häraf är gjord genom den nyss skedda
ändringen i fråga om båk- och fyraf-
gifters erläggande, men lokalumgälderna
äro ännu mångenstädes — deribland i
Stockholm — alltför höga.
Bland det myckna goda statistiken haft
med sig är äfven det att hon gång efter
annan på ett slående sätt vederlagt pro-
tektionistiska påståenden och förutsägel-
ser. Vi ha just nu framför oss en en-
gelsk tidning som, för att bemöta klago-
visor af Englands Allehandister, anförer
åtskilliga fakta, hemtade ur en statistisk
skrift af hr John Noble. Deri talas också
om resultaterna af den för 20 år sedan
gifna tillåtelsen för främmande nationers
fartyg att idka sjöfart utefter Englands
Er Hr Noble berättar:
År 1845, då protektionssystemet tilläm-
pades mycket strängt i England, upp-
gaf en stor skeppsredare i Liverpool, til-
lika parlamentsledamot, hr Somes, att under
