KE RNE Under rubriken Vår kustfart i fara lästes nyligen i Dagligt Allehanda några protektionistiska artiklar, som gingo ut på att bevisa att, om regeringen ger norska fartyg rätt att idka sjöfart på våra kuster, skall en stor del af vår kustbefolkning deraf lida betydlig mehn. Vi kunna icke täfla med de, snart sagdt, på hafvet födda norrmännen, menar artikelförfattaren; och det nu ifrågasatta medgifrandet skulle endast innebära ett ökande af det norska välståndet på bekostnad af vårt eget. Så resonnerar en äkta prohibitist — en af dessa menniskor, som vår Herre visserligen icke beröfvat förmågan att Se, men som aldrig kunna se med mer än ett öga i sender, d. v. s. aldrig kunna se en sak i dess helhet. För vår del hoppas vi att regeringen, som nu har det ifrågavarande ärendet under behandling, skall, med mera öppen blick än N. D. A. för medlen till befrämjande af en allmännare välmåga, så väl i denna som andra liknande frågor fatta frisinnade beslut. En statsman får icke blunda för det förhållandet att om en klass ensidigt gynnas genom lagar, så skadas i samma mån. fera andra klasser. Sålunda, om man för att bereda svenska kustfarare högre frakt utestänger kustfarare af annan nationalitet från de svenska hamnarne, så lägger man derigenom en tung indirekt beskattning på varor som föras från hamn till hamn. Denna extra beskattning på varan måste handlanden i sin tur uttaga af konsumenten, och således blir det till slut hela landets befolkning som skattar för att bereda ett premium åt de svenska fartyg som idka kustfart. Att ett sådant premium icke gör denna kustfart något väsentligt gagn synes deraf att denna är tynande. Hvad som kräfves från det allmännas sida för att hjelpa upp den är, icke att fortfarande hålla den fri från den utländska konkurrensens välgörande sporre, utan att bereda nedsättning i betungande afgifter af många slag. Kustfararne hafva hittills dragit vida större utgifter till det allmänna än ångfartygen som gå från hamn till hamn; och vi hörde nyligen af en skånsk skeppare klagas öfver att hans afgifter i Stockholm voro dubbelt så höga somi— Stettin. En god början till afbjelpande häraf är gjord genom den nyss skedda ändringen i fråga om båkoch fyrafgifters erläggande, men lokalumgälderna äro ännu mångenstädes — deribland i Stockholm — alltför höga. Bland det myckna goda statistiken haft med sig är äfven det att hon gång efter annan på ett slående sätt vederlagt protektionistiska påståenden och förutsägelser. Vi ha just nu framför oss en engelsk tidning som, för att bemöta klagovisor af Englands Allehandister, anförer åtskilliga fakta, hemtade ur en statistisk skrift af hr John Noble. Deri talas också om resultaterna af den för 20 år sedan gifna tillåtelsen för främmande nationers fartyg att idka sjöfart utefter Englands Er Hr Noble berättar: År 1845, då protektionssystemet tillämpades mycket strängt i England, uppgaf en stor skeppsredare i Liverpool, tillika parlamentsledamot, hr Somes, att under