OmSkeppsbrons omläggning. Gatuförvaltningen uppgör hvart år förslag rörande gatuläggningsarbeten för det påföljande, året och enhvar som deltager i kostnaden för underhållet af hufvudstadens gator eger befogenhet att vid detta förslag göra de anmärkningar han finner skäl till. Framställda anmärkningar pröfvas af vederbörande myndigheter och dessa böra och lära ej underlåta att iakttaga dem, derest de befinnas riktiga. En sådan framställning har blifvit gjord af kaptenlöjtnanten W. Cramer mot en punkt i det nyligen uppgjorda gatuläggningsförslaget för nästa år. Den förefaller oss att hvila på synnerligen goda skäl och böra leda till rättelse. Framställningen lyder så: Till Stockholms stads handelsoch ekonomikollegium. Emot drätselnämndens tredje afdelnings förslag till gatuläggningsarbeten för nästkommande år, för så vidt det rör fortsättning af Skeppsbrons omläggning, får jag härmed anföra hesvär. Enligt de upplysningar om ifrågavarande arbete jag erhållit, är meningen att anbringa en gångbana af samma bredd med den, som redan blifvit lagd, till södra hörnet af Packhuset eller lika med den nuvarande. Jag anser, att detta förslag medför dels en onödig utgift för staden, dels ock en skadlig inkräktning af utrymmet på Skeppsbron. Jag föreställer mig nemligen, att vid bestämmandet af en gångbanas bredd afseende borde fästas, ej mindre på gångtrafikens fordringar än, hvad Skeppsbron särskildt beträffar, vid den öfriga trafikens kraf. Under denna förutsättning är jag öfvertygad om, att med en gångbana om 8 å 10 fots bredd, den trafik, som på gångbanan utmed HKusraden på Skeppsbron eger rum, bör vara fullt tillgodosedd, då den deremot enligt afdelningens förslag skulle, åtminstone delvis, få en bredd af 16 fot och derutötver. Den föreslagna gångbanans bredd bör således kunna minskas med minst 6 fot och ändå blifva fullt tillräcklig för trafiken. Den härigenom uppkommande besparing i kostnaden kan, efter mitt förmenande, på gagneligare sätt användas till gångbanor å gator som ännu icke blifvit med sådana försedda, eller, för att hålla sig vid nästa års förslag, till gångbana å Tjärhofsgatan. Beträffande åter utrymmet på Skeppsbron, så är tydligt, att ju mera gångbanans bredd minskas, desto närmare husraden kommer den föreslagna körbanan, och följaktligen kan desto större yta med den nuvarande stenläggningen bibehållas, för upplag af varor, som lossas eller lastas, för åkarestationer, landgångar o. d., som nödvändigt måste vid en lastkaj finnas. Dessutom torde den dag snart vara förhanden, då det tillämnade jernvägsspåret längs efter Skeppsbrokajen kommer att utläggas, och som detta spår naturligtvis ej får med varor belamras, vållaz derigenom en minskning i utrymmet, hvarför ock nödigt torde vara att icke genom en utöfver behofvet bred gångbana än ytterligare minska detsamma. Skulle nu gångbanan bibehållas vid den af afdelningen föreslagna bredd, uppstår derigenom, utom en onödig kostnad, en skadlig minskning af ett utrymme, hvilket de under innevarande höst pågående aflastningarna visat vara ganska behöfligt. På grund af hvad jag här ofvan haft äran anföra, anhåller jag, att drätselnämndens tredje aelnings förberörda förslag måtte ändras derän: att gångsbanans bredd å Skeppsbron minskas till 8 å10 fot; att körbanan, med bibehållande af den föreslagna bredden, utlägges näst intill gångbanan med bibehållande tills vidare af den nuvarande stenläggningen å den återstående delen af Skeppsbron intill kajen, samt slutligen att den härigenom uppkommande besparing måtte användas till anbringande af gångbanor å gator, der sådana må anses vara af behofvet mest påkallade. Explosion i bränneri. Ånyo har genom explosion af en ångpanna vid ett bränneri menniskolif blifvit spillda. Olyckan inträffade den 6 dennes vid ett ångbränneri i Qvillinge i Skåne, tillhörigt tegelmästaren Malm. Två personer, mäskberedaren och en gammal man, Ored Nilsson, hvilken sednare gått in i bränneriet för att värma sig, blefvo så illa skadade, att de genast afledo; en tredje lefde ännu i söndags, men var då utan hopp; två andra blefvo svårt bräada, utan att dock någon fara för deras lif förefinnes. — I brännmästarens rum befann sig vid olyckstillfället Ored Nilssons son, hemmans egaren Nils Oredsson; han hade ett mindre barn i sina armar. Då pannan exploderade och ångan rusade ut, hade han den ovanliga sinnesnärvaron att genast lägga barnet under en sängdyna och dolde sjelf ansigtet i sängkläderna. Barnet erhöll icke ringaste skada, hvaremot Nils Oredsson sjelf erhöll några brännsår. Lyeka 1 olyckan. Under den svåra snöstormen den 17 och 18 oktober förolyckades, som vi förut berättat, totalt i närheten af Ra