Att sedan han ofvanstående dag, med vinden
varierande från 80 till NO, mot aftonon under
regn och snöryra kl. half 7 enligt beräkning
skulle befinna sig vara i närheten af Bogskären,
belägna omkring 7!4 tyska mil öster om Svenska
Högarne, han under vändningen SO-vardt för att
lägga bi för natten oförmodadt kände flera
grundstötar. Han trodde då, att han törnat å
dessa skär, men fann snart, att strömmen satt
honom förut i besticket och att fartyget stran-
dat å Stockholms skärgårds yttre skär. Master-
na kapades, Sjön bröt rätt öfver hela fartyget,
som då kastades upp mot en mindre bergsklip-
på, der det stod fast på 3 ä 4 fots vatten. Bå-
ten — . det - enda räddningsmedlet ombord —
slogs genast loss och försvann i böljorna, då be-
sättningen härigenom befann sig i redlöst till.
stånd på vraket,
Dagen efter, den 30 oktober, var vinden SV
med storm och hög, brytande sjö. Fartyget
märktes i dagningen håfva strändat å en liten
bertgsklippa, SO om Lillö, en half mil i SV från
Svenska Högarne. För att visa nödsignaler i en
trakt om 16 qvadratmils vidd, som ej är bebodd
afindgon mensklig vårelse, upprestes storsegels-
gaffeln, skårtvad till tillräcklig höjd med några
af fartygets ledstänger, hvarpå fästes svenska
flaggan söfrerst: och en stor namnstandert inun-
der. Signalstången surrades fast vid fartygets
pumpar. Man väntade hela denna dag förgäfves
att erhålla någon hjelp. Fartyget började
öppna sig å stybords sida. Allesammans om-
bord vöro genområta och: förfrusna, och det var
till och med svårt att ens erhålla en bit bröd.
Der 31 oktober var vinden SV med full storm.
Sjön bröt nw med största våldsamhet rätt öfver
vraket, gom började gå i stycken. Ånnu voro
alla vid lif, ehuru (döden nalkades med hotande:
steg. Ingen hjelp syntes ännu till.
Den 1 november dagades under ett rysligt vä-
der med sydvestlig storm. Fartyget kantrade nu
rätt öfver på stybords sida, hvarigenom spanmå-
len började rinna ut. Kaptenen och besättnin-
gen väntade fu ej annat än att äfven de i sin
tur, sedan fartyget krossats, skulle krossas mot
den hårda - klippan. : Klockan 12 på dagen ut-
kommostill:;dem i en båt — man hade genom
störm och oväder rott den långa vägen af Å!l,
mil från Rödlöga skärgård, den närmast bebodda
kronolotsen Jan Erik Ingman från Kudoxa
med sin hustru och hemmansegaren Magnus We-
sterman med drängen Anders Gustaf Jansson,
hvilka nu med stor svårighet och lifsfara nalka-
des olycksstället. Dessa personer voro alla hem-
mai Blidö socken samt Kudoxa och Svartlöga
byar. De hade på det ofantliga afståndet från
ett högre berg sett nödsignalerna från vraket,
men ej kunnat komma ut för det rasande oväd-
ret. De kunde nu ej nalkas tätt intill vraket med
sin. båt, utan förde en lina med sig, som de ka-
stade: i; land på den lilla låga klippan, der de
skeppsbrutne med förfrusna lemmar tillbragt
trenne: dygn. : Hvar och en af de 6 personer,
som utgjorde fartygets besättning, fastgjorde nu
linan :omkring lifvet på sig och störtade sig der-
på i. bränhbingarna, hvarefter de en efter annan
lefvo -halade till båten och der upptagne. Då
kaptenen, med linan om lifvet, störtade sig i
sjön, hoppade hans hund efter honom, men yräk-
tes af de våldsamma brottsjöarne åter tillbaka
till klippan, der han kraflade sig upp. Den sista
mannen å klippan fastgjorde hunden i linan på
samma gång han fäste den om sig sjelf. De
skeppsbrutne fördes derefter i land på Svenska
Högarne, der de fingo komma in i lotsstugan
och uppvärma sina stelnade lemmar samt ömsa
torra kläder af lotsarnes egna klädesplagg. De
å denna plats stationerade kronolotsar, der högst
sällan några fartyg anlöpa, hade få dagar förut
begifvit sig in till Rödlöga för att derifrån till
sig utföra proviant. Först den 6 dennes kunde
de skeppsbrutne komma derifrån och sedan fort-
skaffa sig vidare hit till Stockholm för att så-
som i dag begifva sig till hemorten. Fartyget
tillhörde befälhafvaren och var oassureradt.
Kapten BR. Ulner, som är befälhafvare å
lotsverkets ångfartyg Frey, jemte besättningen
å detta åugfartyg, voro den 7 dennes i till-
fälle att under nära liknande omständigheter,
som ofvan är nämndt, utföra en vacker rädd-
ning af menniskolif, hvarvid förloppet är föl-
jande:
Ofvannämnde dag på förmiddagen under svår
sydvestlig storm observerades från lotsutkiken
vid Warberg en nödflagg, som vajade från den
lilla klippan Klåback, bland dervarande yttre
skär. Kapten Ulner, som för tillfället låg med
Frey i Warberg, lät genast elda upp och utgick
till klippan, i lä om hvilken han anlände kl. 12
middagen. Freys besättning jemte kronolotsen
Holmström från Warberg, . hvilken sednare och
matrosen Wetterstrand från Frey gåfvo prof på
ovanligt dödsförakt, begåfvo sig i ångfartygets
lilla båt ut att rädda de skeppsbrutne å klippan.
Dessa voro tre man och kaptenen från förolyc-
kade Holländska köffen Broedertrouw, hemmå i
Veendam. De nödställde räddades på så sätt,
att en lodlina kastades från båten till klippan,
hvarefter de en oeh en i sender halades till bå-
ten. klippan hade de måst vistas i tolf tim-
mars tid, derunder utsatte för vindens och yvå-
gornas hela raseri. Kaptenen å koffen ligger
svårt sjuk, emedan han af sjön blifvit våldsamt
kastad mot den bergsklippa, hvarpå de skepps-
brutne sökte sin räddning.