fy ——— AV rn — LL Om stadsmäklaremonopolet. FIDet är allom becant hurusom man ända tills för några årtionden sedan, under den patriarkaliskt despotiska anda, som förr mer än nu var rådande och som gjorde sig gällande inom alla invstitutioner, hade ej allenast inom handtverkerierna, ntan äfven inom andra likartade närivgsgrenar, skråförordningar för att utöfva kontroll, icke blott öfver arbetet, utan ock öfver arbetarne, till föga fromma för näringarne, enligt hvad en blick på dessas tillstånd förr i tiden utvisar. Under början af detta århundrade, då sträfvandet efter frihet öfverallt började tydligare uttala sig, fann man snart att ett af de vigtigaste medel för att oppnå det stora målet var att lossa de band, som fastkedjade arbetet vid de gamla fördomarne — att frigöra arbetet. Verkningarne af denna sträfvan se vi i våra dagar, och om också på ett eller annat håll anmärkningar mot näringsfribeten göras af det garola systemets män, så måste dock erkännas att vi hafva just denna frihet att tacka för den jemförelsevis höga ståndpunkt, till hvilken näriogarne genom den fria konkurrensen sedermera höjt Big. Dock, skråväsendet var en för mäktig hydra att på en gång kunna fullkomligt krostas. Annu fortlefver det bland oss på åtskilliga håll, och vi veta att vid en stor del af våra embetsverk florerar den anda som genomgick detsamma ävnu med oförminskad glans. Men derom är ej afsiglten att här tala. Vi vilja blott påpeka något som hör till det industriella fältet och dervid framhålla ett fall, der en förändring torde ej allenast vara nödig, utan ock lätt verkställbar. : Inom börsen existerar en klass, som är till bälften borgerliga tienstemän och till hälften affärsmän, nemligen — stadsmäklarne. Deras funktion är, som bekant, att vara en I mellanbard mellan köpare och täljare. ne äro edsvurne och deras kortfattade sir! .eqlar om mellan andra personer genom Gem öfverenskomna köp och försälir gar hafva laga krk Br da de ., påda kontrahenterna 3: Eter, AT försädne att sjelfva göra affärer, het : . V8ger en borgen för deras opartisk165, fråga om varors pris. Det är genom aem de flesta vexelslut och en stor del försäljningar i parti ske. . Detta är godt och väl. Men likasom gamla förordningar bestämde att samma person ej finge utöfva mer än ett yrke, landtboer ej drifva handel 1 stad och stadsboer ej på landet, att handelslärlingar skulle tjena i vissa år, allmogen i vissa provinser ej fick sälja sina kreatur annat än i vissa städer o. s. v.; så finnes ock det ännu mera afvita stadgandet att stadsmäklarnes antal i Stockholm skall vara inskränkt till ett visst antal, nomligea 20. Det monopol, de 20 förordnade stadsmäklarne ega, begagna de på olika sätt. Somliga handhafva det som man förr gjorde med utskänkningsrättigheten: de hyra ut det åt andra. Några arbeta visserligen sjelfva, men de flesta lefva mestadelspå de affärer, som deras s. k. biträden uppgöra. Dessa biträden, af hvilka många uppnått en framskriden ålder och egnat en lång följd af år åt sitt yrke, måste nemligen erlägga en åryg procent åt principalen för begagnandet af dennes namn och hafva under nuvarande förbållanden nästan ingen utsigt att komma på sjelistäsdig fot, enär platserna äro så få och vakauserna sällsynta. Hvar och en som erkänner riktigheten af den åsigten, att den som tillfullo inlärt en förrättning sedermera bör ega rättighet att fritt försörja sig dermed, måste medgifva att i ofvanberörda förhållande ligger en stor och i ögonen fallande orättvisa, som det ännu återStår vederbörande att söka afskafta. Detta är