Justitieministern har förklarat mureriarbetaren Dalhammars tillståndsbref å tidningen Gamla Fäderneslandet icke gällahde så länge D. undergår honom ådömdt straffårbete. Göteborgs Handelstidning anser attregeringen härigenom, principielt underkänt tillståndsbevisets absoluta giltighet såsom bevisningsmedel i fråga om den verklige utgifvaren af en tidning. Handelstidningen utvecklar vidare denna sin sats: sSåsom bekant, är det endast gerom en praxis — legaliserad genom 6en högsta dömstölens dom för några år sedan, men icke i gruvdlagens ordalydelse —som det så kallade tillstårdsbeviset eger en :sådan kraft. Grundlåged säger: Utgifvare af dagblad anmäle 89 etc. hos justitiemizistern, som eger stt, så vida! sökanden ej för nesligt brott blifvit dömd, eller förklarad ovärdig föra annans talän; meddela bevis, att inte; hinder mot skriftens utgifvande förekommer. — Här säges alltså att utgifvaren skall anmäla sigför erKållånde af ifrågavarande: bevis, hvilket väl ej lärer betyda, att utgifvaren kan för detta äfdamål använda ev bulvan, ej heller, att den som: gjort en sådan anmälan och derom erWållit bevis, fördenskull är den verklige utgifvären: Regeridgen har nu förklarat en man, som blifvit dömd till straffarbete, urståndsatt att vara utgifvare, och ett korollarium deraf måste blifva, ätt utgifvare af en tidning kan ej heöller vara den, gom bevisligen saknar dertill all förmåga, hade hai ock än så många tillståndsbavis i sin hand. Det synes öss våra skäl, att lagskipningen i dettå fall återvänder till lvad som tydligen varit lagstiftarens mening, och som äfven ligger i grundlagens ord. Ehuru mycket vi än ogilla det ensamt af Fäderneslandet och Söndags-Nisse följda systemet; att framskjuta såsom utgifvare hvilken stackare som helst till att. stå: ett ansvar, hvilket en hederlig hufvudredaktör eller förläggare sjelf bör bära, kunna vi icke underlåta att protestera mot Handelstidningens godkännande är regeringens tolkning af den anförda grun Jagsparngarnfen. . OM en blefve antagen, skulle deraf: följa att justitie-statsministern kunde altid neka att utfärda tillståndsbevis för periodiska skrifter. Han kunde säga sig om enhvar som anmälde sig att utgifva sådan skrift, att denne icke vore utgifrare, och den anmälande vore ju ur stånd att bevisa sig vara Utgifväre af en ännu icke utköminen tidning. Sökanden skulle, i händelse han ville ensam skrifva t. ex. en veckotidning, icke ens genom förevisande af kontrakter med medarbetare 0. dyl. ådagaläggaatt. han ämnade blifva utgifvare af ett: blad. Hr justitie-statsministern harsåledes, efter vårt förmenande, genom sin åtgärd att förklara Dalhammars tillståndsbevis för närvarande ogiltigt, inlåtit sig på en otillbörlig tolkning af grandlagen. Den, tillstädjer icke någonpröfning af de omständigheter, under hvilka en. person kan vara utgifvare af en tidning, men en så-. dan pröfning ligger i förklarandet att han ej kan vara det så länge han sitter ifängelse: Hade jästitie-statsministern rätt i denna tolkning, skulle han ock hafva rätt i att förklara tillståndsbeviset ogiltigt för. en tidningsutgifvare, om denne några dagar begifver sig från den stad, der hans, tidning utkommer, emedan han under den tiden-möjligen--kan.af..hr ministern. blifva.