persilja, scorzonera, hafrerötter, cikoria och dill,
sås stundom med god fördel i denna månad, i
synnerhet på lättare, torrare jordmån. På styf
lerjord visar sig höstsåning deremot mindre för-
delaktig, emedan sådan jord i hög grad samman-
klibbas uhder vintern och tillhårdnar sedan så
mycket under våren och sommaren, att dels de
unga plantörha få svårt att taga sig upp och dels
att växternas rötter få svårt att kunna behörigen
utveckla sig.. Jordstycket, som man på hösten
ämnar beså, gräfves och krattas på vanligt sätt,
hvarefter gångar och fåror uppdragas. Sjelfva
såddeh bör man deremot helst uppskjuta till dess
jorden börjar tillfrysa eller till och med tills den
redan tillfrusit. Har man lös, ofrnsen jord in-
omhus i beredskap att täcka fröra med, kan man
när som helst under vintern bortskotta snön, i
händelse marken är snöbetäckt, och verkställa
shaden. Sådden kan alltså ske hur sent som
helst, men får deremot icke verkstillas så tidigt,
att fröen gro redan på hösten. Fördelen af höst-
sådd är att höstsådda växter bli tidigare matnyt-
tiga än de som sås på våren.
Diverse arbeten. Sådana arbeten, som uppräk-
nades för förra månaden, men då möjligen icke
blefvo verkställda, verkställas i stället nu, i den
mån väderleksförhållandena medgifva.
- Fruktodlingemn.
-Fräktträds befriande från mossa. Fruktträd,
som stå skuggigt, magert och surt, äfvensom i
gräsvallar och följaktligen icke trifvas, bli vanli-
gen öfvervuxna med mossa. Har man tillfälle
att aflägsna de orsaker som framkallat mossan, d.
v. s. bortskaffa de föremål som skugga, uppgriifva
grälla? och gödsla träden samt tillika än-
amålsenligt beskära dem, försvinner mossan ef-
terhand af sig sjelf. Vill man direkt bortskaffa
den, sker detta lämpligast genom att under en
klar dag bestryka träden med kalk, utrörd i vat-
ten, eller vid fuktig väderlek. borttaga den med
en begagnad skarp qvast. Att grundligt, t. ex.
genom djupa täckta diken, a en gammal
fruktträdgård, bar erfarenhete mot visat vara
i hög or skadligt för de gamlä träden, byilka
icke sällan efter en dylik teltrd ad ut. Öfver
hutvad medför hvarje alltför hastigt ombyte, om
döt ock tr till ett bättre, till en början sina olä-
genheter. Sålunda händer det att gamla, i hög
grad mossbelupna träd, hvilka blifvit befriade
från sin mossbetäckning, till följe deraf tagit
skada både af solbadd och köld.
Diverse arbeten. Man bör efterse om fruktträd
som stå på starkt sluttande platser erhålla till-
räcklig höstmust, ty icke sällan afrinner regn- och
snövatten under dylika Jokalförhålländen, utan
att tränga ned i jorden. Fimner man derför,
genom att gräfva ett bål i jorden, att denna på
djupet är torr, måste man uppkasta flera smin
diken omkring tridet, så placerade, att de qva
hålla nederbörden. Planteringsarbeten hör man
hellre uppskjuta till våren, in ver 12 dem
nu. Föröfrigt hänvisas till föegående öfverbigt.
Landskapsträdgården.
Diverse arbeten. Bortkrattuing at löt m. m, d.
verkstilles sedan löfvet affaHit och så linge mar-
ken är bar. Buskpartier, som blifvit för tiäta,
gallras. Gamla gräsplaner omgräfvas eller om-
plöjas. Vid alla exemplar af träd- eller busk-
växter, som fordra tickning och som äro för
höga att täckas med pålagdt grantis och icke
heiler låta nedböja sig, nedsättas stadiga störtar.
När kölden sedan blir mera skarp i denna eller
nästa månåd, terkätälles täckningen, helst sålunda
att halm eller ännu bättre rör anbringas omkring
exempiaren i ståendes ställning och ombindes
med pilvidjor.
Bilomsterodlingen
Såning af frön. Prön ars resedå, riddartpor-
rar, vallmo, Clarkia, Ibiris och många andra
kunna nu med fördel utsås på kalljord. De ut-
sås i nygräfd och nykrattad jord och myllas ge-
nöm att helt grundt krattas ned.
Täckning af ömtåliga växter. Stamtörnrosorna
nedböjas tätt intill marken och fastsättas med
träkrokar. På detta sätt få de ligga tills kölden
Börjar bli skarp och kälan nedträngt några täm
i marken. De täckas då med myrstack, linskäf-
vor, mossa o. d. och derofvanpå med granris, på
det ätt de förstnämnda ämnena icke måtte blå-
ga bort. Öfriga ömtåliga blomsterväxter täckas if
ven med mossa e. d., om de äro mer ömtåliga, med
tall eller granris om de äro mindre ömma. Täck-
ningen företages icke gerna förr än kilan ned-
trängt några tum djupt, och de växter, som icke
fördråga så pass mycken köld, lönar det icke
heller gerna att låta stå på kalljord öfver vintern.
( Tidaz för tr -Odlare.
TlneKArt Y