Frän Konstnärsveriden.
— Björnstjerne Björasons En rask gos:-e
och Fiskarflickan hafva blifvit öfversatta
på engelska; den förre af S. och E. Hjerled
I England, den sediare af M. E. Niles i Ame-
rika.
— Victörien Sardou har afslutat en stor feeri-
jes, till hvilken Offenbach komponerar mu i-
en. Den skall jappföras på Gaiete:teatern i
oktoberinånad nästa år.
— Roderich Benedix utvecklar fortfarande
en ganska stor verksamhet; ban har nyligen
åter: afslutat ett Iuatspel i enäkt: Det gam-
la ordspråkett.
— Om den nyligen afiidne Saint-Benve be-
rättas ett vacke:t drag. Då den berömde
kritikern för några månader sedan erfor, att
der på sin tid utmärkte skådespelaren Char:
les Potier var nära att blifva blind och för
öfrigt löfde i ärmod; trinrade han sig den tid,
då han som gosse gått i samma skola som
Pötier, besökte -hoöom, frågade om han icke
kutide görar något ör honom och satte-kro-
Tan på sid älskvärdhet genoni att erbjuda Po-
tier en liten pension. Då vi voro gossar,
sade hang årog du försorg on vår lilla träd.
gård 4 skolar; så det är icke mer-än billigt
att jag nu också drager försorg om din träd-
gård. Härmed syftade han på den trädgård,
som omgaf kostnärens bo:ing.
— Författaren till de bekanta Juciusbrefyen)
har som man vet, hittills förblifvit okänd. The
Athengum berättar nu, att den engelske för-
fattaren Edward Thistlesvn vid undersöknin-
gen af några manuskripter har upptäckt den
verklige författaren och att ban skall fram-
lägga resultatet för allmänheten.
I lördagsöppnades teatern i Graz med en
ny pjes, i Hvilkenvuduan Barbara Ubryk upp-
träder. Tilloppet vid bijettläckan Var så
starkt, att en gosse af den påträngande folk-
massan blef omkullskaffad och fick sia arm
afbruten.
— Hittills har på Burgteatern i Wien, liksom
å många andra teatrar, varit brukligt, att då
1 en pjes ifrågakom att betala-sedlar, repre-
senterades dessa af hvitt papper, och i all-
mänhet väckte det löje då det talades om
flerastusen. Detta bösväräde stundom skåde-
spelarne, och de vände sig derför till den
kejserliga direktionen med en begäran omvatt
den måtte låta trycka falska sedlar till ifråga-
varande bruk, på det att den sceniska illusio-
nen måtte bevaras. Hoz en litograf beställ-
des fulska- sedlar på fem och femtio gulden,
men de voro icke väl färdiga förrän direktio-
nen så när hade fått ea rättegång för: falsk-
mynteri på halsen. Sedlarne hade nemligen
framlagts för finansministern och denne för-
klarade, att teaterpengarna voro så bra ef-
tergjorda, att deras användande icke kunde
tillåtas. Nu lät direktionen göra nya pen-
gar; dessa granskades af finansministern per-
sonligen och sfivgo, till aila konstnärers och
konstuärinnors glädje hans sanktion. På uf
stånd är dessa sedlar förvillande lika äkta.
Femguldenssedlarne hafva följande text: Den
kejserliga kungl. hofburgteaterns fem-gulden-
sedel, gällande under: förestäilringen. . Denna
sedel Har tyvärr intet värde och mottages
derför icke i de kejserliga kassorsa och lika
litet i handel och vandel. Sorgligt men sannt.
— En i teaterussavnsler troligen ensam
stående --händelse inträffade en dag i förra
veckan i Havre. Der uppfördes Le batard
afsTouronde; och tilloppet var så stor, att icke
sä få vafö åskådarhe: ej kuhde komma in förr
än efter första akten. Dessa voro mycket
missnöjda, och-ea tlÖst Bom begärde att förs
sta akten skulle spelas om; faun ett så all-
) En af de märkligaste företeelser inom Eng
lands politiska litteratur; de bletvo först synliga
i Publie -Advertiser, -der de voro införda från
21 januari 1769 till 21 januari 1771 och skonings-
löst, men med talang, sakkinnedom och viälta-
lighet angtepo ministrarhä och andra statens em-
betsmiin, domstolarna, parlamentet och till och
med konungens person.