Minneslista för jordbrukare
i november 1869.
Vintern kommer vanligen i början af denna
månad och äfbryter alla fältarbeten. Höstplöj-
ningen Bör derför vara slutad i oktober, med
undantag af de fält, å hvilka rotfruktsskörden
icke ännu hunnit afslutas. Denna påskyndas så
mycket som möjligt. Då rotfruktsodlingen drif-
ves i större skala, är vanligen svårt att medhinna
framköra rötterna till husen, hvarför de vanli-
en läggas i högar på fälten, der de odlats.
Genast efter skörden böra dessa högar, söm
himpligen göras fyra alnar breda och 2 alnar
höga, betäckas med halm och jord. Sjelfva öf-
versta delen af högen lemnas dock utan jord
tilldess vintern börjar komma på allvar, då jord-
betäckningen fullbordas. I brist af halm kan
ris af en eller gran med fördel användas. Hvarje
hög bör bestå af ett bestämdt antal tunnor, hvar-
igenom kontrollering af vinterfordringen under-
lättas.
Tadwgårdarnes ordnande tager nu uppmärk-
samheten i anspråk. Bland första vilkoren är,
att en torr väg beredes till ladugården och till
vattningsstället. Det är en stor misshushållning
att låtw-krösturen hafva landsvägen tNet andra
liknande ställen till vattningsplats. Kreaturen
böra kunna utsläippas på en mindre gård, som
strös med halm, löf, hackadt ris m. m.j så att
den kan hållas torr och spillningen tillvaratagas,
hvilket är eW gånskå stör fördel. Inuti ladugår-
den användes all omsorg på att ordna så att den
flytande spillningen tillvaratåges. Att strö med
halm är ett utmärkt godt och bepröfvadt sätt.
I allmänhet tages dock halmen i anspråk till
foder och annat ströämne, såsom ris, ljäng, torf
m: m. nåste då användas. Dyjord, torkad ge-
nom blandning med nysläckt kalk, ir mycket
limplig till uppsämling af den flytande spillnin-
pen. Gödselkögatne förgås ordentligt: botten
gges af jord, derpå gödseln, som ständigt be-
tiickes af ett nytt läget uf jord; hvarefter gödsel
åter påföres och erhållermy jördbetäckning. Vid
sidorna eller inuti gödselhögen beredes plats för
afrinnande gödselvatten, hvarmed gödselhögen
dagligen begjutes.
I afseende på kreaturens antal bör man noga
tillse att man icke har flera kreatur än som vil
kunna födas. Om fodertillgången i år kan med-
gifva framfödardet af ett större antal kreatur,
så bör man dock hoga tillse att icke förlust
uppstår genom att för mycket öka detta. Det
ir icke intogden af födda kreatur som gifver
behållningen; den kommer genom riklig fodring
och omsorgsfullt tillvaratagande af had de åstad-
komma.
(8. L. H. t.)
Re— - w————————————— MV RR-———————————————— NE