Bertha Wagner var på allt sätt Lovisa
behjelplig. Hon började måla hennes por-
trätt och lemnade det med flit framme,
för att beskådas af Jane och Lucy.
— Naturligtvis,. sade Jane spefullt, Lo-
visa skall hafva sitt porträtt, för att gifva
sin älskare. När blir den lyckliga dagen,
Bertha?
— Det. lärer du -väl veta lika bra som
jag, sade Bertha; och hvad beträffar Lo-
visas porträtt, så var det längesedan hon
lofvade sitta för mig; Bertha såg mycket
förbehållsam ut.
— Jag är viss på att du vet huru det
hänger ihop, sade : Jane förargad. Lovisa
berättar allting för dig, fastän hon har hem-
ligheter för Oss; men det kan också vara
detsamma.
— Jag försäkrar, sade Lucy, att jag ej
det minsta bryr mig om det.
— Inte jag heller, sade Jane. För mig
må hon gerna vara förlofvad med hvem
hon vill.
— Ja, sade Bertha, allt hvad jag kan
säga, är, att jag aldrig gjort Lovisa några
frågor om den saken.
Jane tog detta som en pik åt sig och
ade sig fördenskull vid ganska dåligt
nne,.
YOch nu började de två flickorna ett verk-
ligt spioneri. De kunde titta ia til fru