Ellison vid alla möjliga tider på dagen.
Om de ej funno Lovisa hemma, trodde de
att hon gått ut för, att möta honom; och
var hon åter hemma, dröjde de qvar så
länge som möjligt, i hopp att få se honom
komma. .
En dag sågo de en herre och ett frun-
timmer åkande i en droska. Genast in-
billade de sig att fruntimret var Lovisa
och skyndade. till fru Ellison. Då de ej
sågo Lovisa i rummet, blefvo. de öfverty-
gade om att hon måtte hafva åkt i droskan.
— Jag tycker just icke det är passande
för Lovisa att åka ut i sällskap med en
herre, sade Jane.
— Kan ni tillåta det, fru Ellison?
— Jlvad mena ni? frågade fru Ellison.
— Åh, sade Lucy smilande, det är bara
frågan om att. vi sågo Lovisa åkande i
droska med en herre för en qvart sedan.
— Verkligen, sade. fru Ellison, och öpp-
nande dörren till nästa rum, visade hon
dem Lovisa i morgondrägt ifrigt sysselsatt
att kopiera noter. Hon såg upp, och hen-
nes moder sade:
— Jag vill råda er, mina unga damer,
att nästa gång vara mera säkra på er sak,
innan ni yttren er om min dotter så, som
Di gjort i dag. ;
— Hvad är det frågan om, mamma? sade
Lovisa.
— Lndast det, mitt barn, att dessa anga