lugn, men jag har mina särskilda orsaker
att nödgas lemna edra frågor obesvarade.
Det är ett grannlaga ämne, och jag får
bedja er tala om något annat.
— Inom kort, hviskade. Jane Prior till
Bertha, är Lovisa förlofvad?
Bertha smålog. i a
— Du vet naturligtvis alltsammans, fort-
for Jane, huru länge har hon varit förlofvad?
— Om du menar, huru länge hon burit
porträttet, sade Bertha, så kan jag svara
derpå. Hon bär det i dag för första gången.
.. — Åh, utbrast Jane, då var det derför
hon bad oss ej komma före klockan sex.
Vi skulle utan tvifvel hafva mött honom
här, om vi kommit förr, och det, ville hon
naturligtvis icke. Men säg mig, hvem är
hon förlofvad-med? .
— Det kan jag icke säga, svarade Bertha,
ja, jag vet icke ens om hon är det.
o— Jo, det förstås att hon måste vara
det, genmälde Jane, ingen flicka kunde väl
bära en karls porträtt, utan att hon vore
förlofvad med honom.
— Men huru kan du veta att det är en
mans porträtt? frågade Bertha.
— Så retsam du är! utropade Jane. Du
är det med afsigt, Bertha, det är jag Viss
om. Men jag skall nog snart få reda på
hvem det är, fortfor hon i afgörande ton.
Under detta samtal mellan Jane och
Bertha öfverhopade Lucy fru Ellison och