Ca CPILGLEL Slaägilalad ; appnhniceradT på OEtober, hade sitt fulla berättigaade, och den tiden är icke så särdeles aflägsen, eftersom vi ännu ha den i lifligtminnei Det var hem slagtens och korfgillenas tid. Hemslagt? Korfgille? spörjer förvånadt ett yngre slägte, was ist das? Har pi lust att tillammans med 0ss göra ett skutt om ett fjerdedels sekel tillbaka istiden, och er nyfikenhet skall bli tillfredsställda, Ni nickar bifoll, allså plats på teatern! Ridån går upp för en bit kul turhistoria från början af 1840-talet. Det är vidd å 4-tiden på morgonen, följaktligen ännu alldeles mörkt. I gathörnen blinka sömnigt de argandska lyktor, om hvilka vi ännu i dag — mirabilediectu! — få en påminnelse i de spöklika jernarmar med thy åtföljande rostiga jernkedjor, som sträcka sig öfver. gaskandelabrarnes mera smäckra former,vidsvissa safivåra getor. Nattensheliga tystnadistöres plötsligt af menniskors hojtande. och kreaturs råmande. Der kommer en underlig procession utefter gatan. I spetsen går en herkulisk: slagtaregesäll med höga stöflar, uppkaflade skjortärmar, knifven dinglande vid sidan, en väldig yxa på axeln och en lykta i handen. Efter följa två ståtliga, till döden dömda fyrbötita nöt, praktexemplar af en Anderssons eller Wollenbergs (den tidens första nötknäppare!) oxuppfostringsmetod, omgifna af en ckock neofyter i det högre slagteriets blodiga, mysterier. Tåget slinker in i en öppen port vid en af våra större gator, porthbalfvorna slås till med dån, och den ena af delinqventerna ledes bortiett hörn af gården för att i lugn och ro göra upp sin räkning med sig sjelf och verlden. I sjelfva portgången församlar sig nu kring bans olyckskamrat. hela. den sörlande. skaran, förstärkt med några qvinliga deltagare i den nattliga scenen, de-der äfvea tjenstepigor och hjelpmadamer kallas och som försett sig med baljor och vispar för att uppsamla och behandla offreng — hu! — blod. Den herkuliske höjer sin bila, pang! pang! pang! Med en duns, som kommer småbarnen i huset att förskräckta spritta.upp ur sin oskuldsfulla sömn och gråtande. fråga: om ellen e löst faller djuret till markön;det blanka stålet far in i dess strup2, en purpurfärgad. kaskad forsar fram derur, madamernas-baljor-.och vispar komma i rörelse, den herkuliske stiger upp på det liflösa djuret och trampar duktiga tag — ja, så gick det verkligen till, mitt herrskap! — för att--få-ur--all--blon, --som-.hau-säger. Borta från gården höres ett klagande, sorgset: Bu-u-uh! det är den lefvande kamratens personalier öfver den bortgångne, omkring hvars dödliga qvarlefvor råda lif och verksamhet. På en nästan otroligt kort tid är huden aåftagen, inelfvorna uttagna och djuret upphisiedt i skrokarne i porthvalfvet. Anu en timme allenast och de båda kamrateror dingla bredvid hvarandra i portgångev, och då dagen inbryter, finnes icke ett spår af de mörksens gerningar som bedrifvits,. med undantag af de båda corpora delicti, insvepta i snöhvira lakan, hvarnonder det läckra rosenfårgade köttet, de gulhvita. svällande fettmassorna. inbjudande titta fram. Längre fram på dagen återkommer den herkuliske mead sina. täderofficiarter, och nu börjar.styckningen af. kreaturen i framparter, bakparteroch-hvad . al!t-det på konstspråket månde Heta, och så är hemslagten slut. En del af köttet vandrar till husets köttbod för att-nedsaltas i väldiga ektunnor och fram på vintern uppstå i-salta bringans och rundbiffens förklarade. skepelse; en annan del föres — ja, mina damer, föres verkligen direkt upp i våvingen, der långa, med bländande dukar beklädda bord äro framsatta, och-rundtomkring; dessa se, vi samlada husets gamla och arga damer -— medelålders också förstås — förstärkta med en enserlig bjelptrupp af goda vänner, trogra grannar och mera sådant, alla tillhörande Evas ä!skvärda kön; alla iförda upp till hskans rundning gående, nystrukna förkläden, alla med sitt Sygga skärbride och sin skarpslipade knif framför sig, allg beredda att. med qgviolig energi helga sig åt körfgillets ansvarsfulla ceeremönier. Hustrun, gillets ordförande, utdelar ur köttbackarne-lämpliga ransoner våt hvar och en af ledamöterna, och snart äro gillets förhandlingar i fall gång. Vid ett sådant bord sträcker icke tystlåtenhetens engel -ut sina. vingar. Innan kort är konversationen i full fart, dagens inre historia framlägges och utlägges: nå, här ni hört de? och har ni hört de? ijuder det från, alle kanter, och det kan väl hända att man med tungan, det mest skarpelipade af alla vapen, hugger in på nästan; heder och ära med samma fart som med kvifven på köttstyckena på skärbrädet framför en, men hvad mera? Man. är icke en bt bärmhertigare på kaffe. och. thekonseljerna nu för tiden! Vi förbigå alla demångfalii,a detaljerna af glets verksamhet under dageasilopp. Vid 7tiden på: aftonen höras manliga steg och röster i tamburen, det är en signal för bord, köttbackar, skärbräden och förkläden atförsvinna. Nu kommer belöningen för dagens vedermödor: en improviserad bal, till hvilken dock vanligen kavaljererna, erhålla formlig inbjudning. Damerna försvinna sjelfva på en stund..i.sidorummen,..men. återkomma svart, vida mera förtjusande ivsin enkla hvardagsdrägt äa iden elegantaste balkostym, och i ett nu är Cbalent i foll gång. Efter en bastant soupt, dervid raturligtvis resultaten af gilletst arbeten spela on. framstående roll, och efter ännu cn sväng på maten ålskiljos man, och i afskedsstunder främhvistrar vär dinnan mad ms4 fresk? I tb arr åilnnn das UTTA1