Ca CPILGLEL Slaägilalad ; appnhniceradT på OE-
tober, hade sitt fulla berättigaade, och den
tiden är icke så särdeles aflägsen, eftersom vi
ännu ha den i lifligtminnei Det var hem
slagtens och korfgillenas tid. Hemslagt?
Korfgille? spörjer förvånadt ett yngre slägte,
was ist das? Har pi lust att tillammans
med 0ss göra ett skutt om ett fjerdedels sekel
tillbaka istiden, och er nyfikenhet skall bli
tillfredsställda, Ni nickar bifoll, allså plats
på teatern! Ridån går upp för en bit kul
turhistoria från början af 1840-talet.
Det är vidd å 4-tiden på morgonen, följ-
aktligen ännu alldeles mörkt. I gathörnen
blinka sömnigt de argandska lyktor, om hvil-
ka vi ännu i dag — mirabile- diectu! — få en
påminnelse i de spöklika jernarmar med thy
åtföljande rostiga jernkedjor, som sträcka sig
öfver. gaskandelabrarnes mera smäckra for-
mer,vidsvissa safivåra getor. Nattensheliga
tystnadistöres plötsligt af menniskors hojtande.
och kreaturs råmande. Der kommer en un-
derlig procession utefter gatan. I spetsen
går en herkulisk: slagtaregesäll med höga
stöflar, uppkaflade skjortärmar, knifven ding-
lande vid sidan, en väldig yxa på axeln och
en lykta i handen. Efter följa två ståtliga,
till döden dömda fyrbötita nöt, praktexemplar
af en Anderssons eller Wollenbergs (den tidens
första nötknäppare!) oxuppfostringsmetod,
omgifna af en ckock neofyter i det högre
slagteriets blodiga, mysterier. Tåget slinker
in i en öppen port vid en af våra större ga-
tor, porthbalfvorna slås till med dån, och den
ena af delinqventerna ledes bortiett hörn af
gården för att i lugn och ro göra upp sin
räkning med sig sjelf och verlden. I sjelfva
portgången församlar sig nu kring bans olycks-
kamrat. hela. den sörlande. skaran, förstärkt
med några qvinliga deltagare i den nattliga
scenen, de-der äfvea tjenstepigor och hjelp-
madamer kallas och som försett sig med bal-
jor och vispar för att uppsamla och behandla
offreng — hu! — blod. Den herkuliske hö-
jer sin bila, pang! pang! pang! Med en duns,
som kommer småbarnen i huset att förskräckta
spritta.upp ur sin oskuldsfulla sömn och grå-
tande. fråga: om ellen e löst faller djuret
till markön;- det blanka stålet far in i dess
strup2, en purpurfärgad. kaskad forsar fram
derur, madamernas-baljor-.och vispar komma
i rörelse, den herkuliske stiger upp på det
liflösa djuret och trampar duktiga tag — ja,
så gick det verkligen till, mitt herrskap! —
för att--få-ur--all--blon, --som-.hau-säger.
Borta från gården höres ett klagande, sorgset:
Bu-u-uh! det är den lefvande kamratens per-
sonalier öfver den bortgångne, omkring hvars
dödliga qvarlefvor råda lif och verksamhet.
På en nästan otroligt kort tid är huden aåfta-
gen, inelfvorna uttagna och djuret upphisiedt
i skrokarne i porthvalfvet. Anu en timme
allenast och de båda kamrateror dingla bred-
vid hvarandra i portgångev, och då dagen inbry-
ter, finnes icke ett spår af de mörksens ger-
ningar som bedrifvits,. med undantag af de
båda corpora delicti, insvepta i snöhvira lakan,
hvarnonder det läckra rosenfårgade köttet, de
gulhvita. svällande fettmassorna. inbjudande
titta fram.
Längre fram på dagen återkommer den her-
kuliske mead sina. täderofficiarter, och nu
börjar.styckningen af. kreaturen i framparter,
bakparteroch-hvad . al!t-det på konstspråket
månde Heta, och så är hemslagten slut. En
del af köttet vandrar till husets köttbod för
att-nedsaltas i väldiga ektunnor och fram på
vintern uppstå i-salta bringans och rundbif-
fens förklarade. skepelse; en annan del föres
— ja, mina damer, föres verkligen direkt upp
i våvingen, der långa, med bländande dukar
beklädda bord äro framsatta, och-rundtom-
kring; dessa se, vi samlada husets gamla och
arga damer -— medelålders också förstås —
förstärkta med en enserlig bjelptrupp af goda
vänner, trogra grannar och mera sådant, alla
tillhörande Evas ä!skvärda kön; alla iförda upp
till hskans rundning gående, nystrukna förklä-
den, alla med sitt Sygga skärbride och sin
skarpslipade knif framför sig, allg beredda
att. med qgviolig energi helga sig åt körfgil-
lets ansvarsfulla ceeremönier. Hustrun, gillets
ordförande, utdelar ur köttbackarne-lämpliga
ransoner våt hvar och en af ledamöterna, och
snart äro gillets förhandlingar i fall gång.
Vid ett sådant bord sträcker icke tystlåten-
hetens engel -ut sina. vingar. Innan kort är
konversationen i full fart, dagens inre histo-
ria framlägges och utlägges: nå, här ni
hört de? och har ni hört de? ijuder det
från, alle kanter, och det kan väl hända att
man med tungan, det mest skarpelipade af
alla vapen, hugger in på nästan; heder och
ära med samma fart som med kvifven på kött-
styckena på skärbrädet framför en, men hvad
mera? Man. är icke en bt bärmhertigare på
kaffe. och. thekonseljerna nu för tiden! Vi
förbigå alla demångfalii,a detaljerna af g-
lets verksamhet under dageasilopp. Vid 7-
tiden på: aftonen höras manliga steg och rö-
ster i tamburen, det är en signal för bord,
köttbackar, skärbräden och förkläden atför-
svinna. Nu kommer belöningen för dagens
vedermödor: en improviserad bal, till hvilken
dock vanligen kavaljererna, erhålla formlig
inbjudning. Damerna försvinna sjelfva på en
stund..i.sidorummen,..men. återkomma svart,
vida mera förtjusande ivsin enkla hvardags-
drägt äa iden elegantaste balkostym, och i
ett nu är Cbalent i foll gång. Efter en ba-
stant soupt, dervid raturligtvis resultaten af
gilletst arbeten spela on. framstående roll,
och efter ännu cn sväng på maten ålskil-
jos man, och i afskedsstunder främhvistrar vär
dinnan mad ms4 fresk? I tb arr åilnnn das UTTA1